Gräver ner mig i mig själv 8

Nu när jag är mammaledig och är hemma väldigt mycket har jag upptäckt en sak om mig själv. Det började ordentligt när jag var sjuk och orkade inget annat än att titta på tv.

Jag går gärna helt upp i saker, blir lite av besatt tills jag får för mycket och inte orkar mer. När jag var sjuk tittade jag på Downton Abbey. Hela säsonger. Visserligen är det bara ca sju avsnitt i varje säsong men varje avsnitt är drygt en timme. Så det blir mycket. Så jag fick liksom Downton på hjärnan. Lägg till att jag inte sover tillräckligt (eftersom jag ammar och väcks på natten). Då blir man lite knasig i huvudet.

Sedan har jag också märkt att när jag går här hemma blir det lite isolerat. Man träffar ju inte så många vuxna som om man skulle ut och jobba. Det spär på hela grejen med att gå helt upp i något.

För ett tag sedan sa min man till mig att jag måste bromsa mitt skrivande. Just för att jag gick så helt in i mig själv och blev tillslut nästan helt okontaktbar. Därför har jag gjort så att jag bara skriver en dagg  i veckan. Att avsätta en viss dag funkar bra för mig, för då vet jag att det är min dag och alla andra dagar kan jag ägna åt andra saker och även vara social.

Men jag kan inte låta bli att vara så där nördig, som jag kallar det. För tillfället har jag släppt Downton Abbey men jag tror att jag redan har hittat nåt annat: #blogg100. Hur lätt är det inte att slinka in och kolla vad andra skriver, om någon har kollat in min blogg och fundera, fundera på inlägg och tidsinställa (ja, detta är ett tidsinställlt inlägg)?
Knasig? Ja men sån är jag.

Vad har du för obsession?