Det blir allt mindre gjort för mig. Mindre ork helt enkelt. Mer pauser istället. Åkte till havet idag för att svalka mig, men var om möjligt ännu tröttare när jag kom hem. Idag var det varmt och kvalmigt, både utanpå och inuti mig. Nu är det snart bara tre veckor kvar (hoppas jag), men det är många gånger frustrerande att inte orka med mycket. Att bli trött för nästan ingenting. Tantvarning har det blivit också: stödstrumpor och käpp är det som gäller just nu! Jag tar mig ett steg närmare pensionen, helt enkelt.
