Idag intervjuar jag Veronica Axelsson, författaren till Det händer inte mig – förhållandet. Det är en självupplevd bok om att befinna sig i ett destruktivt förhållande där både fysisk och psykisk misshandel förekom, och hur hon kom ur det. I o m ämnet skriver författaren under psuedonymen Veronica Axelsson.
1. Hur var det att skriva om något du själv upplevt? Hur tog du dig igenom att återuppleva svåra stunder i ditt liv?
Att skriva om detta självupplevda, är det svåraste jag gjort i skrivväg. Dels rent tekniskt, läsningen kan bli väldigt tråkig av ett och samma perspektiv jämt, dels ville jag ha det korrekt. Jag fick verkligen rota i både minnet och en miljon olika filer och anteckningar.
Hur jag tog mig igenom att återuppleva svåra stunder – En väldig balansgång! Jag upptäckte under skrivandet att när jag var ”för” distanserad och alltså skrev utifrån den person jag är idag, så var det lätt att låta alldeles ”för ”avspänd. Så jag fick som en skådespelare, verkligen gå in i känslan igen. Bara då jag återupplevde, som när jag såg mina rädda eller sårade barn framför mig och kände förtvivlan själv, kunde jag beskriva det. Det som ”räddade” mig vid dessa gestaltningar var att veta att ”Det var DÅ. Nu låtsas jag bara.”
2. Hur lång tid tog det att skriva boken?
Drygt tre år.
3. Vad är ditt bästa skrivtips?
Låt det flöda! Var sedan inte rädd för att klippa ner massor.
4. Berätta om din väg från manus till kontrakt.
Innan jag skickat till något förlag funderade jag på hur jag skulle få ihop pengar till att trycka själv, men jag fick napp på andra försöket.
Första förlaget föreslog att jag skulle låta en proffslektör/coach titta på det, men jag skickade till nästa förlag. Där ville de inte ens läsa manuset, med hänvisning till att jag skriver under pseudonym. Då går det inte att sälja, sa de. Så dem räknar jag inte.
Tredje förlaget fick bara ett kapitel, så var saken klar. Det var förvånansvärt lätt och det är förstås jätteroligt.
Tack Veronica för intervjun.
/Nathalie