Jag växte upp på Tjörn. Mitt ute i ingenstans med endast fyra grannar. Grannar som dessutom var släkt med varandra. Det var en bondfamilj och deras söner med respektive familj. Min familj var de enda som inte var tillhörde släkten. Men vi kände oss ändå välkomna.
För 6 år sedan gick bonden bort, farfarn i familjen. I år gick hans fru bort och idag var vi på hennes begravning. Det var jag, min mamma, min syster och mina söner (alla som fick plats i en bil).
Vädret var underbart vackert och allt var fint och stilla. Visst var det sorgset, men som prästen sa skulle vi hedra hennes minne. Hon var verkligen otroligt snäll, go och rar. Även om jag inte var släkt med henne så var hon alltid glad att träffa mig och höra hur det gick med mig. Speciellt när jag väntade mitt andra barn och gick över tiden.
Även om det var sorgset var det samtidigt roligt att träffa alla gamla barndomsvänner igen. För den gamlas barnbarn lekte jag med som lite och växte upp tillsammans med. Nu hade vi alla blivit vuxna och skaffat barn. Jag tyckte det var lite lustigt att se mitt barn och barnet till den pojke jag lekte med nu leka tillsammans.
Vi avslutade resan med att besöka vårt gamla hus. Eller grannhusen bredvid, för det hus jag växte upp i har rivits ner och ett nytt har byggt upp istället. Men det är alltid trebligt att se sina barndomstrakter och återuppleva gamla minnen.
Sedan åkte jag hela vägen hem till Frillesås. Så nu är jag TRÖTT men nöjd