Såg ni avsnittet av Retro på SVT1 där skådisen Heather Langenkamp (hon som spelar Nancy i Terror på Elm Street)?
http://www.svtplay.se/retro
Där frågor hon varför det manliga monstret, så som Freddy Krueger och Jason, blir så populära att man gör flera filmer på dem, medan den kvinnliga hjälten som slåss mot monstret inte blir lika populär. Jag tycker inte det är så konstigt. Varför gillar man monster? För att de är otäcka, för att de skrämmer en, för att man tillåter sig själv att bli rädd. Visst, man hejar på hjältarna och hoppas att de ska klara sig och stoppa monstret, men samtidigt är det kittlande roligt att monstret kommer igen och fortsätter skrämma. En hjälte som är god och gör det rätta är inte alls lika spännande som ett ont monster som bryter alla regler. Oavsett kön.
Hade rollerna varit omkastade, hade det då varit lika spännande med monstret? Om det var ett kvinnligt monster och en manlig hjälte? Hade man fortfarande velat se flera filmer om Terror på Elm Street om det handlade om Fredrika Krueger istället? Jag tror det, om hon var lika ondskefull och skrupellös som Freddy.
Jag tror att frågan Heather ställer är för överdriven. Det handlar inte om kön, utan om skräck. Som Alice Cooper säger i samma avsnitt: Man blir rädd i tre minuter och sedan kan man skratta om det. Det är just det otäcka som lockar. Och det otäcka måste ha en motpart, annars blir det ingen intrig. Att det sedan oftast är ett manlig monster har visserligen med vår patriarkaliska kultur att göra, men jag tror att det skulle kunna funka med en kvinnligt monster också.
Vad tror du?
Intressant inlägg. Men jag tror, i motsats till dig, att det inte spelar så stor roll om det är ett monster eller en hjälte utan att könet är det som ”bestämmer” huvudrollen. Män och killar får, och innehar, väldigt ofta huvudrollerna i filmer eller serier. Det är främst i filmer eller böcker som uttalat vill vända sig till tjejer/kvinnor där kvinnor får vara i centrum, särskilt om det är en aktiv roll. Men det är en fråga som tål att diskuteras mycket 🙂
Ja, det blir en helt annan förutsättning om hjälten är en man. Han förväntas vara mer modig och klarar att slå monstret. Den kvinnliga hjälten är mer i underläge och skriker mer, även om i slutet oftast är modig men måste agera mer ensam.
Jag vet att jag skulle gilla ett kvinnligt monster lika mycket om inte mer, men jag tror inte att det skulle uppskattas lika mycket av den breda massan. Det ställs ofta frågor efter kvinnliga monster och jag tror de porträtterats i större utsträckning än vad som nått fram, för de fastnar innan de blir filmade eller publicerade. Samtidigt tror jag det är mycket som Sanna säger, könet bestämmer mer än vad man vill tro. Många monsterfilmer där det är en man som är hjälten är det hjälten som blir ihågkommen i större utsträckning än monstret.
Ja du har rätt. Men jag tror att orsaken till att en manlig hjälte blir ihågkommen mer än en kvinnlig är att han oftast får göra andra saker än en kvinnlig. Hon är oftast i underläge medan den manliga är mer matcho. Jag leker lite med tanken på att byta kön på monster och hjälte i Terror på Elm Street utan ändra något annat. Att låta den då manliga hjälten vara i samma underläge som Nancy, att låta honom springa skrikande i sina drömmar. Kanske skulle man tycka det var töntigt, men hur otäck skulle den kvinnliga Freddy Krueger vara? Ofast drivs ju de kvinnliga monstrerna av andra saker än de manliga, t.ex hämd eller letande av sitt barn. Manliga monster är bara onda. Har jag fel?
Jag tror din historia skulle ge mer om du har en kvinnlig hjältinna som inte springer runt och skriker utan reder ut situationen men har en sidekick som är manlig som är räddhågsen och skrikig.
Ja det skulle nog funka.