Var det någon som såg programmet K special – Vampyrens hjärta på tv i fredags? Själv såg jag en bit av den och såg sedan klart den på svtplay. Jag gillade det skarpt. Främst den delen som handlade om New Orleans och den vampyrkultur som finns där. Jag kan förstå den svenska kvinnan (Anna Höglund) som åkte dit och kände sig till rätta. I New Orleans har Anne Rices böcker sitt ursprung. Det var där hon skrev En vampyrs bekännelse och hennes Häxtriologi (The Witching Hour, Taltos och Lasher) utspelar sig där. Varje år är det en vampyrbal, dedikerad till Anne Rices karaktär vampyren Lestat. I Vampyrens hjärta går Anna på den balen. Mycket intressant att se.
http://www.svtplay.se/video/548459/vampyrens-hjarta
Själv har jag alltid hållit mig lite i bakgrunden, lite för mig själv. Att relatera direkt med vampyren eller den onda i filmer och böcker har jag inte direkt gjort. Snarare brukar jag identifiera mig med de karaktärer som är lite udda, tillbakadragna men som samtidigt är lite spännande (vilket brukar visa sig efter en stund). Det jag dras till i vampyrböcker är det mystiska. Det övernaturliga. Därför behöver det inte vara just vampyrer. För mig är det lika mystiskt med häxor, om inte mer spännande. Det är nog just det att karaktären måste hålla en del av hens personlighet hemlig. Det tycker jag om.
Sedan måste jag erkänna att jag gillade verkligen Fader Sebastian i Vampyrens hjärta. Han som tillverkade vampyrhuggtänder så att man verkligen kunde se ut som en vampyr. I en ritual när man fått på sig vampyrtänderna skulle man svära en ed och sedan titta sig själv i spegeln. Jag kunde inte hjälpa det, men jag rös när jag såg hennes spegelbild med de nya huggtänderna. Jag vet inte varför, men det var något magiskt och spännande med det hela.
Från svt.se
Tv får gärna sända fler sådana program. 🙂
Jag såg också programmet och fascinerades av den kult vampyrerna är i New Orleans. Det som fick mig att rysa var de som drack blod och ansåg sig vara hungriga efter blod. Hua! I tanken skulle jag kunna tänka mig att vara en sofistikerad vampyr men att klä ut sig och delta i ritualer – där går min gräns. Kul ändå att det finns de som inte är så himla formella och strikta som jag är hi hi.
Jag fascineras och i hemlighet avundas de som vågar klä upp sig på det viset. Jag skulle vilja prova det, t.ex. åka till New Orleans och se ut som dem, men jag tror att jag skulle fega ut i sista stunden. Speciellt om jag gjorde det alldeles själv.
Nej då, jag krokar tag i din arm så går vi in tillsammans. I New Orleans kan vi spöka ut oss och spela värsta vampyrbitchen. Det vore något väl något :-).
Ja, det hade vart nåt! 🙂
Jag såg också programmet och fascinerades av den kult vampyrerna är i New Orleans. Det som fick mig att rysa var de som drack blod och ansåg sig vara hungriga efter blod. Hua! I tanken skulle jag kunna tänka mig att vara en sofistikerad vampyr men att klä ut sig och delta i ritualer – där går min gräns. Kul ändå att det finns de som inte är så himla formella och strikta som jag är hi hi.