Idag var det utställning på Naturum i Varberg. Ull i kubik hette utställningen och det var nu fjärde året i rad. För mig var det första gången.
Dagen började inte direkt bra. När jag väl klev ut på parkeringsplatsen och tog ut alla mina korgar och påsar ur bilen insåg jag att jag hade glömt det viktigaste: korgen med alla dockor och tomtar! Den stod kvar hemma. Som tur var fick jag tag i min man som körde ner med den (han kom strax efter att det hade öppnat och en hel del folk hade kommit).
Så här såg det ut på mitt bord när dockorna väl var på plats:
Sedan ägnade jag dagen åt att prata med folk och att nåltova. Vid bordet bredvid sålde de mohairgarn från sina getter och jag fick lite okardad ull av dem som skägg till mina tomtar (och de fick en nåltovad tomte av mig).
Flera stycken besökare kom fram och berättade att de hade läst om mig här på bloggen och kände till mig. En lite surrealistisk känsla då de visste vem jag var men jag hade ingen aning om vem de var. Men väldigt roligt att folk kollar in mig på sociala medier. Tack.
En annan rolig sak hände också. När folk kommer och tittar på mina dockor känner de flesta igen Elvis, Einstein och Dolly Parton. Men ingen känner igen Spike från Buffy the vampire slayer (bysten mitt i bilden ovan). Ingen, förutom en tjej idag. Hon pekade på dockan och sa: ”Den där ser lite ut som Spike”. Åh vad kul att hon kände igen den och att hon visste vilken karaktär det var. Jätteroligt.
På vägen hem funderade jag lite och en tanke slog mig. Jag är ju den nåltovande skräckförfattaren. Varför inte den nåltovande författaren? Dvs att jag gör en bok som beskriver och förklarar hur man nåltovar. Det finns några böcker på svenska (vad jag vet) hur man nåltovar djur, men inte hur man gör porträtt. Skulle det vara en bra ide?
Jättebra idé med en bok om att nåltova porträtt!
Lycka till!