Den här gången har turen kommit till Tora Greve, som ställer ut på Andra Världar, bokmässan som i år går av stapeln den 13 juni i Ljungby.
1. Har du alltid vetat att du ville bli författare?
Jag har skrivet hela livet, men då jag har bott i olika länder under mitt liv har jag valt att vara bildkonstnär. Jag debuterade som författare i Norge redan på 1960-talet, men så började min odysse runt i världen, och jag hade konstnärlig utbildning samt som lärare. Det var lättare att praktisera. På 1960-talet fanns ingen författarutbildning, förlagen valde efter talang. Men jag har alltid skrivit. Först efter pensionen, då min artros begränsade mig som konstnär, tog jag upp skrivandet på allvar igen. På något vis går den konstnärliga karriären vidare utan att jag behöver göra så mycket. Jag söker inga projekt och tar bara de utställningar jag blir erbjuden. Som pensionär har jag numera fast månadslön.
2. Berätta lite om dig själv.
Jag tog upp igen författandet som en hobby till att börja med. Den nya teknologin låter oss ju publicera böcker till en billig peng. Men olika novelltävlingar väckte min lust att förkovra mig. Jag har sedan dess gått på kurser både på Folkuniversitetet vid Lund Universitet där Susanna Nessinen var lärare och på Skurup folkhögskola där Karin Tidbeck höll en fantastikkurs, Fridhem folkhögskolas författarkurs i Spanien. Min lärare där, Katarina Wilhelmson, ska ha en fortsättningskurs på Fridhem i Svalöv i sommar som jag har anmält mig till. Jag anser det är ett bra sätt att träffa kolleger, liksom Ann Ljungbergs författarkurser i Las Palmas. Den tog slut i 2014, då Ann upptäckte att hon inte hade tid med den längre. Vi fortsatte utan henne av bara farten. Annars är jag amatörastronom och solförmörkelsefantast och leder Solgruppen på Tycho Brahe observatoriet i Oxie utanför Malmö. Jag har sett 19 totala solförmörkelser och flera ringformiga. De partiella har jag tappat räkningen på. Just nu planerar vi en solförmörkelseresa till Indonesien om ett år. Jag har dessutom två sommarutställningar på gång.
3. Du, liksom jag, har varit på Andra Världar både 2013 och 2014. Vad tyckte du om dessa två bokmässor?
Andra Världar är jätteduktiga på att arrangera mässor. Vilket fantastiskt arbete, och så mysigt vi har haft! Jag var med i steampunkantologin I varje ångetag och inspirerades till att fortsätta skriva om människorna där. Är nästan färdig med en steampunkroman och den har även knoppat av sig flera noveller. För att göra det hela mera trovärdigt åkte Torsten och jag på en researchresa i fjor vår och sedan på en vandring på Hardangervidda öst med pensionärsgruppen i Den Norske Turistforening. Det var jättekul, jag fick mycket vid-sidan-om-info som kan brukas i flera sammanhang. Och allt detta inspirerades av Andra Världars mässor. Jag tror det är de mest inspirerande mässor jag har varit med på.
4. Vad handlar dina böcker om?
Jag har det med att grotta ner mig i de världar jag hittar på. Det ska vara vetenskapligt korrekt. Jag håller på med en fantasyserie om en primitiv civilisation som sysslar med magi på Sirius. Deras största magiker har tillgång till kvantmekanik. Dessutom skriver jag om en avancerad Typ 3-civilisation som styrs av biotroner. Jag går totalt in i dessa världar och utforskar dem. Där finns otaliga öden att skriva om. Jag har svårt att begränsa persongalleriet. I steampunk och alternativ verklighet gäller motsatta förhållande, jag får utforska ett samhälle som redan finns utanför mig och föreställa mig hur det kunde varit om inte om… Mina recensenter har påtalat att jag är absolut politisk inkorrekt. Men det som är politisk korrekt här behöver inte vara det på andra världar. Jag älskar att skriva romaner, men har misstanke om att jag är starkare som novellförfattare.
5. Var får du din inspiration ifrån?
Min inspiration kommer först och främst från vetenskaplig forskning. Därnäst från mina resor. Jag kan säga att Typ 3-civilisationen inspirerades av både SETI-forskning och geometrodynamiken, dvs forskningen runt relativitetsteorins matematik. Siriuskrönikan inspirerades mycket av mina bergsbestigningar i Himalaya. Jag började skriva alternativ historie under studietiden på Cambridge University i England. Därför är dessa historier skrivna på engelska och har legat i en pärm tills nu. En av dem släpps i affronts antologi When the Machines go to sleep. Jag började skriva steampunk då min mor dog. Det var ett sätt att bearbeta mycket släkthistorie. Men jag har alltid varit en mycket kreativ person. Det slår över på det viset att jag inte skulle ha kunnat bli någon forskare. Min fantasi gick alltid längre än frontforskningen. En karriär har ingen nytta av att man förutser saker som blir relevanta först 20 år senare. Det skrämmer mig lite att jag har förmågan att se in i framtiden, inte i detalj, men jag skönjer konturerna. Om jag ska bli lika gammal som min mor eller som släkten brukar bli, har jag nästan 30 år kvar.
Tack för en trevlig intervju.
/Nathalie