Astrid Ahlberg
Nu har turen kommit till Astrid Ahlberg, författaren till Porten och Delad identitet. Här berättar hon om sina böcker, sitt författarskap och om fantasy.
1.Berätta om dina böcker.
Hösten 2013 gav jag ut min första bok, Porten, på Vulkan. Ett år senare hade jag träffat Caroline Hurtig och blivit mycket god vän och samarbetspartner med henne. Via hennes förlag Antares lät jag trycka en ny upplaga av Porten samt en omgång av bok nummer två, Delad identitet. Planen är att låta del tre komma ut lagom till Kronobergsmässan i Växjö i november i år.
Handlingen i denna serie är egentligen inte så värst overklig. Magin ligger framför allt i att det förekommer portar till andra världar, samt att somliga individer behärskar mentala förmågor som tankeläsning. Inga vilda drakar (som jag älskar), ondsinta trollkarlar, högfärdiga alver eller sura dvärgar. Eftersom jag är veterinär och har ett starkt intresse för djur, så har jag låtit hundar och hästar ta stor plats i historien, men de kan varken prata eller flyga…
2. Har du alltid skrivit?.
Läst böcker har jag gjort så länge jag kunnat läsa, men att skriva själv… ja, det är bara några få år sedan jag började med det. Orsaken låg i ett behov av att fly från verkligheten och glömma mig själv. Det visade sig långt effektivare än att läsa vad någon annan skrivit, och gick så pass bra att jag raskt fick ihop tre tjocka manus i serien om Ön, som jag valde att kalla den. Har även ett fristående bokmanus som det inte är mycket kvar på samt ytterligare ett par idéer som jag bara påbörjat och som får vänta på sin tur.
3. Vad är det med genren fantasy som lockar dig?
Frånsett en period i mina tonår då jag bara läste historiska romaner, har jag alltid fängslats allra mest av fantasylitteraturen. Att passera förbi den där gränsen för vad som är verkligt och möjligt och låta fantasin styra, det är för mig både medlet och målet. Den underbara Narniaserien läste min mamma för oss barn och jag många år senare för mina, kanske var det där mitt intresse väcktes på allvar. Ringen-trilogin har jag läst två gånger, men har inte inspirerats av den i mitt skrivande tycker jag, snarare då av Narniaböckerna med sina portar till andra världar. Numera finns det ju obegränsat med fantasyböcker av vitt skilda slag och kvaliteter att välja bland, och det är ju härligt! En av mina favoritserier är Caroline Hurtigs serie om själarnas öden.
4. Hur ser din skrivprocess ut?
Min skrivprocess ser ut så att jag har perioder då jag skriver varje dag, mest kvällstid och andra då jag inte hinner, eller snarare inte prioriterar skrivandet. Jag har tagit på mig en del redigeringsarbete av andra manus än mina egna, vilket jag tycker är både roligt och nyttigt. Trots att jag bara jobbar halvtid tycker jag att tiden inte vill räcka till, och ser därför fram emot pensioneringen om några år med förväntan. Då tänker jag hinna med allt som nu får vänta: skriva färdigt alla manus, läsa alla boktravar och vara flitigare i min egen blogg.
Själva skrivandet är mycket fritt upplagt. Jag har mina karaktärer och sedan får jag se allteftersom jag skriver vad de hittar på och vad de råkar ut för. Det finns inga nedskrivna planer för handlingen och jag vet knappt hur det ska sluta. Vilket gör det så spännande att skriva! Det som särskilt fascinerar mig är hur vi människor upplever varandra, hur vi uppträder och tolkar varandras beteende, ofta alldeles galet. Och hur vi formas av livets händelser, särskilt av motgångar och av behovet att reda ut det som trasslat till sig. Själv är jag både romantisk och naiv. Men en viktig livsfilosofi jag har är att sätta mig in i hur mina medmänniskor har det, hur jag själv skulle reagera i deras ställe och vad det kan finnas för anledningar och motiv till deras handlingar. Detta tillämpar jag nog mer i mitt skrivande än i verkliga livet, får jag erkänna.
5. Var får du inspiration ifrån?
Vi har två hundar, en mellanschnauzer som redan är elva år och en treårig dvärgschnauzer. Dessa måste förstås rastas dagligen vilket jag gör under långa skogspromenader. Det brukar totalt bli två-tre timmar varje dag. Jag har lyckan att få bo på landet med gott om skogsvägar och -stigar; många av de senare har jag själv trampat upp. I skogen kan fantasin släppas fri och när jag kommer hem kan jag ha ett par sidors material i tankarna färdigt att skriva in i datorn. Det var också i skogen jag kom på idén med Porten. Tänk om man kunde råka passera mellan två alldeles speciella tallar och utan avsikt hamna någon helt annanstans!