Anna Vintersvärd var den som kom på ideen om att ha en bokmässa för fantasy, skräck, sci-fi och andra fantastikböcker. Idag intervjuar jag henne.
1. Från början var Andra Världar endast en bokmässa. Idag är det även ett förlag. Berätta om den resan.
Det är en ganska lång historia men jag ska försöka dra den korta versionen:
Jag hade redan gett ut ”Och hon gav sig inte.” via ett print on demand-företag och jobbade på ”Den el-ändiga sagan” som jag ville ge ut helt själv. Så tankarna på förlaget fanns med redan från början men jag blev väl lite ivrig, antar jag. Så bokmässan hann bli verklighet först.
Fast det visade sig att det var en perfekt ordning för under den där första bokmässan våren 2013 träffade jag mina framtida förlagskollegor Jakkin Wiss och Aengeln Englund! Just då blev vi framförallt vänner men framåt hösten/vintern 2013 när jag fått igång förlaget började vi prata om gemensamma problem, som att hantera distribution och att få tid över till skrivandet när allt förlagsarbete väl var gjort, och ur de samtalen växte olika lösningar i form av potentiella samarbeten fram och så småningom började vi prata om att helt enkelt gå ihop till ett gemensamt förlag.
Så det gjorde vi.
Våren 2014 gick vi till slut samman under gemensam flagg … eller kanske snarare under gemensam drake och det känns alldeles fantastiskt. Jag har helt enkelt världens bästa kollegor!
2. Vad ser du mest fram emot på årets mässa?
. Jag ser mest fram emot att årets Andra Världar blir av!
Planeringen för nästa år börjar redan samma kväll som föregående mässa är slut och den stora frågan är alltid var vi ska vara nästa gång eftersom det styr när på året det kan bli. Vi har länge pratat med Sagomuseet i Ljungby om någon typ av samarbete så det var jätteroligt när vi fick förslaget att förlägga årets Andra Världar till deras berättarfestival. Tidigare år har vi haft en av deras skickliga berättare som gäst hos oss på bokmässan och det har varit ett väldigt uppskattat inslag i programmet så nu är det riktigt häftigt att vi får komma till deras hemmaplan.
Sedan är det förstås alltid roligt att återse alla vänner som återkommer och att få träffa nya. Den där personliga kontakten är en svårslagen upplevelse, oavsett om det handlar om att få möta läsarna eller likasinnade kreatörer.
3. Vad har du lärt dig från de tidigare mässorna?
Jag lär mig massor varenda gång vi arrangerar bokmässan och jag misstänker att jag aldrig blir helt färdiglärd. Men min största lärdom är förmodligen den att om man får en (aldrig så galen) idé så går det att genomföra den. Det krävs bara fantastiska minions, en stor dos envishet och ett rejält lass av jävlaranamma. Helst indränkt i en ordentlig skvätt nyfikenhet också eftersom det alltid finns mer att lära sig och toppat med en lagom dos ödmjukhet inför uppgiften.
Sedan tror jag att det blir tydligare för varje år, både för mig och för alla som varit med, att hela evenemanget i grund och botten är ett slags samarbete mellan utställare, besökare och medverkande i programmet. Det är i mötet inom och mellan dessa grupper som magin uppstår. Det märks också varje gång vi träffar någon som hört talas om bokmässan Andra Världar men ännu inte haft möjlighet att vara med själv. Ögonen riktigt lyser på dem.
Och självklart – det går inte att dra ihop en bokmässa utan att lära sig att oavsett hur mycket tid och kraft som läggs på planering och förberedelser så gäller Murphys lag. Alltid. Så när den slår till gäller det att kunna slå tillbaka. Hårt.
4. Vilket var ditt första möte med fantasy?
Det beror lite på hur man ser det. I strikt mening – att jag upptäckte någonting som objektivt sett var fantasy – minns jag inte mitt första möte med genren eftersom jag inte hade hört talas om det. Men jag antar att det skulle ha kunnat vara Ronja eller något annat av Astrid Lindgrens verk. Ändå har jag alltid älskat historier med inslag av övernaturligheter men jag har liksom aldrig haft något gemensamt ord för dem, utom kanske ordet ”sagor”. Jag kände inte ens till fantasy när jag i tonåren alldeles fascinerad upptäckte Labyrinth med David Bowie i huvudrollen – och ja, jag hade en crush på honom i flera månader efteråt.
Men första gången jag verkligen fick något i händerna med etiketten ”det här är fantasy” var jag i 20-års åldern. Det var efter att Daniel (Annas man) återhämtat sig lite från chocken i att jag inte visste vem Terry Pratchett var – tack och lov att han inte bara lämnade mig där och då – och vi bestämde oss för att högläsa serien om omtarna för varandra när vi ändå skulle ut på roadtrip tillsammans. Det tog inte många sidor innan jag var fast och sedan dess har Pratchett varit en av husgudarna.
5. Vad föredrar du – att läsa eller att skriva fantasy?
Jag vill faktiskt inte vara utan något av det.
Det är svårt nog att hålla magi och väsen utanför när jag skriver akademiska texter eller upprättar avtal. Jag skulle verkligen inte vilja sätta ihop en hel roman utan minsta lilla element av fantasy eller annan fantastik i sig. Som läsare är jag visserligen mer av en allätare men de berättelser som har bitit sig fast i mig och som jag uppskattat mest har ändå oftast varit fantasy.