I fredags skulle min dator uppdateras, men istället för att det bara skulle ta några minuter tog det en timme. Därefter kom den på att uppdateringarna inte gick utan den måste återgå till den tidigare versionen. Sedan stod den där och tuggade.
Suck!
Till slut fick jag lämna in den på jobbet service, där de sa att i värsta fall måste de ominstallera den helt, med risk att allt jag hade sparat skulle försvinna. Däribland mina manus!
På måndag morgon gick jag oroligt dit igen och tyvärr hade det inte gått att ordna till datorn. Istället fick jag en ny och jag ställde in mig på att få behöva skriva om mitt manus (jag har det i pappersform, så det skulle ”bara” vara att skriva av det), men mirakulöst nog hade jag lyckats spara allt på en gemensam server och kom åt allt jag hade sparat.
Lycka!
Igår satt jag kvar på jobbet och rättade en del redigeringar (jag stryker och lägger till på pappersversionen och för sedan över det på datorn). När jag idag, hemma, tänkte fortsätta upptäckte jag att den gemensamma servern endast är tillgänglig på jobbet.
Grrr!
Så det jag har gjort den här morgonen är att skriva om alla rättningar jag gjorde igår, för jag var så klok att jag mailade manuset till mig själv (fast innan jag gjorde ändringarna). Men det går lite snabbare idag, men det är ändå irriterande. Detta med smarta datorer tar jag med en nya salt.