För åtta år sedan idag, den 13 september 2005, sändes det första avsnittet av Supernatural i USA.
Nu har jag sett alla, hittills, sända säsonger av Supernatural och då tänkte jag att det skulle passa bra med en summering. OBS! VARNING FÖR SPOILERS!
Redan från första avsnittet blev jag fast i serien. Från början var det just för att det handlade om övernaturliga saker, så som spöken, varulvar, vampyrer m.m. Snart blev jag dock intresserad av karaktärerna och deras mödor och prövningar.
Här följer min summering och tankar kring serien, säsong för säsong.
Säsong 1 Det börjar med att bröderna Sam och Deans pappa har försvunnit när han letade efter ett monster, och bröderna tar upp spåret efter sin pappa. På vägen möter de olika.monster och i den här säsongen är den röda tråden mest att hitta pappan och för oss tittare att lära känna karaktärerna mer. Jag gillar den här säsongen just för att det är så enkelt. Varje avsnitt handlar om ett nytt monster som bröderna måste stoppa och deras sökande efter pappan driver dem vidare. Snart får de även veta att det finns ett speciellt vapen som kan döda den demon som dödade deras mamma. Detta driver dem framåt.
Säsong 2 Bröderna lär sig mer om demonen som dödade deras mamma och att de är mer insnyltade i hans planer än vad de först trodde – speciellt Sam. Säsong två handlar om att handskas med sina inre demoner och att försöka motstå frästelser. Jag gillar den här säsongen för att nu börjar mörkret krypa sig närmare och allt är inte längre svart och vitt, dvs monster onda, Sam och Dean goda.
Säsong 3 Hotet från demonen som dödade deras mamma är borta, men nu står de inför ett nytt problem: för att rädda Sam har Dean sålt sin själ och har endast ett år kvar att leva. Det gäller för bröderna att komma på hur de ska rädda Dean innan det är för sent. Det här är första säsongen då varje avsnitt mer eller mindre handlar om det närmande slutet och allt är inte lika ”enkelt” och öppet som i de tidigare säsongerna. Det är lite synd tycker jag, men det är fortfarande en bra säsong. Problemet blir att man förstår att allt kommer att ställa sig på sin spets i säsongsavslutningen.
Säsong 4 Säsongen börjar med att Dean tar sig ut ur helvetet, med hjälp av ingen mindre än en ängel. Bröderna Winchesters får nu veta att apokalypsen närmar sig och självaste Lucifer försöker komma loss från sitt helvetesfängelse. Sam och Deans uppgift blir att försöka stoppa apokalypsen. Problemet är att medan Dean var i helvetet tog Sam hjälp av en demon för att stoppa andra demoner – ett samarbete som ska visa sig få ödesstigra konsekvenser. Nu blit det riktigt spännande. Jag gillar när karaktärer blir mörkare och får brottas med sig själva. Det får verkligen Sam göra nu. Dessutom börjar det bli sprickor i brödernas förhållande. De börjar ifrågasätta varandra och man vet inte hur det ska sluta. En mycket bra säsong.
Säsong 5 De lyckas inte stoppa apokalypsen och inte heller Lucifer. Istället ställs bröderna Winchester inför ett svårt val: Sam är Lucifers kroppsliga kärl och Dean är ärkängeln Michaels. Ska de tacka ja och således slåss mot varandra? Finns det en möjlighet för dem att säga nej? Den här säsongen är jag inte lika förtjust i som de andra säsongerna. Jag vet inte vad det är, men spänningen är inte lika på topp. Det blir för mycket av samma sak: allt handlar om vad som kommer att hända i säsongsavslutningen, precis som i tidigare säsonger och det känns lite uttjatat.
Säsong 6 Sam, som hamnade i helvetet med Lucifer i förra säsongen, har återvänt. Ett år har gått och Dean har levt ett vanligt liv, utan att jaga monster och demoner. Bröderna återförenas, men snart förstår man att allt inte står rätt till med Sam. Det visar sig att han inte har något själ och detta försöker de rätta till. Samtidigt blir det splittring mellan bröderna å ena sidan och deras vän ängeln Castiel å andra sidan. Castiel sammarbetar med en demon för att få tillgång till så många själar som möjligt (bra att ha i kriget mellan änglar). Det slutar med att dörren till skärselden öppnas och ett nytt hot kommer fram: Leviathans. Jag har lite blandade känslor för den här säsongen. Sam och Dean kan inte riktigt lita på varandra längre det blir ibland lite för kall stämning. I och för sig är det inte längre en upptrappning till sista avsnittet, men vissa avsnitt känns som om serien har förflyttat sig lite för långt bort från originalet.
Säsong 7 De nya monstret Leviathans är lösa och Winchesterbödernas uppgift är helt enkelt att stoppa dem. Nu tar serien fart igen och stämningen mellan bröderna är bättre, vilket gör serien bättre. Visst, de har monster som måste stoppas, men mötet med dem byggs sakta upp på ett bra sätt och med ett lagom tempo. Det hinner hända andra saker på vägen till sista avsnittet.
Säsong 8 Sista säsongen hittills. Dean har än en gång hamnat i en annan värld: den här gången skärselden och får slåss för sin överlevnad i ett helt år innan han kommer därifrån. Sam har under tiden levt ett liv utan att jaga och när bröderna återförenas funderar Sam på att sluta helt som jägare. Något som Dean inte förstår eller uppskattar. Så småningom får de reda på att det finns en möjlighet att stänga portarna till helvetet en gång för alla, och bröderna ger sig i kast med att försöka genomföra den uppgiften. Den här säsongen är lite hackig, främst när det gäller karaktären Sam. Visst, han har en dröm om att få slippa livet som jägare, men varför han bara gav upp och inte letade efter Dean framkommer inte så tydligt. När han väl har gjort sitt val mellan jägare eller inte tar säsongen fart igen och blir riktigt bra. Jag ser fram emot nästa säsong.
Mina favoritavsnitt: Som den filmnörd jag är älskar jag alla referenser till filmer, och även musik. T.ex att bröderna tar namn efter kända musiker när de låtsas vara FBI-agenter. Eller avsnittet då Linda Blair är med (skådespelaren från filmen Exorcisten) och Dean säger att hon får honom att tänka på ärtsoppa. Ett annat avsnitt som är underbart är när de hamnar i ”den riktiga världen”, där det inte finns magi eller monsters och bröderna är bara två skådisar. Att de driver med sig själva och serien är hur roligt som helst.
Så, ja, jag är ett stort Supernatural fan. Och vem av bröderna som är snyggast? Sam förstås.