Häromkvällen (läs natt) tog jag mig tid att skriva. Ordentligt.
Båda barnen hade somnat, jag hade plockat ur disken och startat tvättmaskinen (fördelen när man bor i hus, man kan tvätta mitt i natten om man vill) och allt var tyst och lugnt. Jag startade min låtlista på spotify som är endast för att skriva till, greppade pennan och skrev. Och ruskigt blev det också. Det var länge sedan jag skrev så där ordentligt, utan avbrott och otäckt. Kanske hjälpte det att det var svart ute och jag visste att inte många var vakna vid den tiden. Oavsett var det härligt när jag fick igång flowet och bara skrev på.
Vad handlade stycket om? Gruvrået. Eller Gruvmaja som hon också kallas och som jag har valt att kalla henne i mitt manus. Hon bor långt ner i berget, och kan träffas på i gruvor och stenbrott. Har man tur varnar hon en inför en olycka, men har man otur och möter henne i sin svarta skrud kanske man inte hinner undan i tid…
När gick jag själv och la mig? 01.30. Så kan det gå när man bara ska skriva lite.