Idag skrev jag mig igenom en hel scen. Det är inte alltid jag får tid att skriva en längre stund utan att bli avbruten, men efter jobbet idag satte jag mig ner och skrev.
Jag satte låten Nothing Breaks Like a Heart av Miley Cyrus och Mark Ronson på repeat och skrev, skrev och skrev.
Scenen jag jobbade med var en scen som behövde ändras om, ganska mycket. Jag hade redan skrivit en version av den, men efter att ha kommit längre i manuset tyckte jag att scenen inte fungerade ihop med resten av historien. Jag behövde helt enkelt bryta mitt i och ändra riktning totalt.
Utan att avslöja för mycket var det en scen mellan två huvudkaraktärer i Underjordens väktare som äntligen konfronterar varandra. Låten jag lyssnade på fick mig i helt rätt stämning och jag fick tvinga mig själv att skriva långsamt för att inte hasta igenom med texten. Men jag fick smått kramp i handen när jag höll pennan.
När scenen äntligen var klar fick jag till en sådan snyggt slut att det pirrade i hela kroppen. Jag var bara tvungen att dansa för att släppa loss all eufori. Så jag lyssnade på låten en gång till, höjde volymen och dansade loss!
Ja, något i stil med detta:
Brukar du släppa oss och dansa när du är glad?
Jag dansar hela tiden, det är inte vackert men väldigt roligt ?
Jaaa! Dans är så magiskt på det viset – det ger mig sådan glädje att få släppa loss, på alla plan!
Oj var tvungen tänka efter. Jo förr när jag va yngre kunde det hända att jag tog några danssteg i min ensamhet……..