Perny skickade tillbaka utmaningen till mig i omgjord form. Den här gången handlar det inte om mig, utan om karaktären i min bok I nattens mörker. Perny ville att jag skulle berätta om Evilina, men jag väljer att istället berätta Serando. Jag har fått några frågor kring honom, saker som inte blev riktigt förklarade i boken. Kanske dessa punkter hjälper till att räta ut en del frågetecken.
1. Serando livnär sig på kvinnors innersta väsen. Precis i ögonblicket då de dör vandrar det ut ur kroppen och Serando suger då i sig det. Ju räddare och mer hjälplösa kvinnorna är, desto sötare är smaken. Hur han upptäckte att sötman gav honom evigt liv? Det var helt av en slump. Inget han hade planerat, men från allra första början blev han beroende. Det kom till honom i en stund av sorg och hjälplöshet.
2. Han ansåg sig själv en gång vara god. Så god som en vanlig människa kan vara. Alla bär vi på något mörkt inom oss. Frågan är bara hur vi hanterar denna ondska och om vi släpper lös den eller ej. Serando hade, som människa, begär och drömmar och hopp som oss alla. Han brottades med att stå emot eller ge efter sina begär. Brottades så till den milda grad att när han försökte förtränga dem blev konsekvenserna värre.
3. Inspirationen till Serando (och till hela boken I nattens mörket) kom från en skolpjäs jag såg en gång. Det var Ringaren i Notre Dame och han som spelade Claude Frollo imponerade så pass mycket på mig att när jag kom hem skrev jag första kapitlet, vilket är en av de få ställen i boken som inte har ändrats efter korrekturläsningen.
4. Från början hette Diero egentligen Andores men det ändrades för att namnet var för likt Serando.
5. Är Serando en vampyr? Själv skulle han inte använda just det ordvalet. Ett monster? Definitivt. En varelse med evigt liv? Ja. Med den definitionen är han en vampyr. En vampyr av det mer äldre klassiska slaget där han är mer ett monster än en varelse man kan bli förälskad i som läsare. Anser byborna att han är en vampyr? Absolut! Speciellt genom de åtgärder de gör för att hålla honom borta.
Detta är några saker om Serando som ni kanske inte visste. Är det något annat ni undrar över är ni välkomna med kommentarer.
Wow … så lika dom är våra karaktärer, men det finns en annan anledning till Ragnvalds hunger och leverne. Men, wow … jag blev helt ställd när jag läste om honom. Jag var inspirerad av vampyrer, men, det är inte några vampyrer 😉
🙂 Har du publicerat Alvhilda ännu?
Nej det har jag inte. Alltså, tänkte på det du skrev i nästa inlägg, de påminner om varandra på vissa sätt men han påminner lika mycket om vampyrer som du säger att folk ansett att din karaktär gör, men det känns som hela idén i grund är helt olika. Jag räknar med att kunna skicka in Alvhilda till förlag till våren igen men då vill jag skicka hela trilogin. Fick tips om att pitcha på bokmässan men eftersom det inte kommer finnas något färdigt förrän till årsskiftet känns det tidigt.
Hur tänkte du i så fall pitcha på bokmässan? Funderar lite på att göra nåt där jag med.
Kunde inte svara ditt svar direkt så vi får väl se var det här hamnar. Jag har fått tipset om att göra det, vet dock inte om det funkar. Ringa runt och boka in fem minuter med förlagen helt enkelt.