närman skriver en spännande scen. Framför allt om huvudkaraktären blir arg. Då känner jag med henne och hjärtat börjar slå på mig med. Jag kan bli lika arg och frustrerad som hon.
Ja, jag kunde inte låta bli att skriva idag. Jag satt och läste boken Att läsa, av Stephen King och insåg att jag skriver på ungefär likadant sättsom han. Utan en synopsis, bara en början till en historia som utvecklar sig allt eftersom jag skriver. Det känns skönt att en sådan välettablerad författare som han gör som jag (eller är det tvärtom?) och då behöver jag inte känna att jag gör fel 🙂
Så idag hade jag lite tid för mig själv innan jag skulle till jobbet och då blev det en pulshöjande scen som for ur mig. Fick dock lite kramp i armen, eftersom jag inte har skrivit på ett tag och jag dessutom skrev så fort. Men det var skönt att få den ur sig.
Jo, så är det för mig med 🙂 Man lever sig verkligen in i sina karaktärer!
Ibland lever man sig verkligen in i det man skriver!
Jag tror inte att det finns något rätt eller fel sätt. Bara olika sätt. Huvudsaken är att slutprodukten blir bra, sedan spelar det ingen roll hur man kommer dit 🙂
Nej, jag börjar inse det. Man måste skriva det man själv vill skriva precis som man måste skriva på det sätt som man tycker passar en bäst. Eller hur?
Precis, det blir bäst då!
Såklart att du inte gör fel, alla författare har väl olika sätt att skriva som passar just den författaren och då är det sättet rätt. Jan Guillou skriver fortfarande på en gammal manuell skrivmaskin som heter Adler. Den är inte ens elektrisk.
Så du gör det som är helt rätt för dig – heja på!!!
Tack. Jo det känns ju rätt för mig, menman blir ju glad när man upptäcker att det är fler som gör likadant. 🙂
Funny You should mention it, det hände för mig igår igen. Skrev en ruskig scen och orden bara flöt fram och jag märkte att när scenen var över så slog hjärtat fortare och jag andades häftigare – så coolt!