Nu har jag bara fem tusen ord kvar att skriva. Fem tusen ord och sedan har jag tillräckligt för att boken Undergång ska tryckas. Det är inte mycket kvar nu. Och just därför är det svårt att skriva.
När jag är så nära blir det svårare att skriva. Visst kan jag få ihop ord, men så att texten blir bra en annan sak. Nästan varje mening känns fel och jag skriver, stryker över och skriver igen.
Det blir många pauser istället. Till exempel går jag upp till fårhuset och matar fåren. Då brukar det lösa sig. När jag går där bland de bräkande djuren och det lugnande ljudet av deras tuggande fantiserar jag ihop fortsättningen. När jag sedan kommer in igen kan jag sätta mig en stund igen och få till det bättre.
En annan sak som får igång mitt skrivande är regn. Jag älskar regn. Om man får lov att sitta inomhus och titta ut, vill säga. Det är inte roligt att springa omkring ute och fixa med till exempel fårstängsel när det regnar. Åh andra sidan kan man lägga till det till sin erfarenhet och få med det när man senare skriver. Vilket jag gjorde igår, då regnet fullkomligt vräkte ner utanför och jag höll på att redigera en scen där det också regnade. Perfekt kombination. Då gick det bra att skriva.
Puh. Snart klar. Snart klar.