bild lånad från pixabay.org
Idag tänkte jag berätta om en av karaktärerna i min bok Undergång. Det är en fantasybok, ungdomsbok om tvillingarna Emy och Melissa som hamnar i underjorden. De kommer ifrån varandra och tvingas möta olika väsen från den nordiska mytologin.
När Emy hamnar i underjorden för att hitta sin syster är Mark den första hon möter. Deras möte är inte det trevligaste, då Mark står redo med en yxa att klyva henne mitt itu. Efter att en del frågetecken reds ut (främst från Marks sida) hjälper han henne att leta efter Melissa.
När jag skrev första utkastet och skickade in det till Fantasiförlaget, sa Lisa att det saknades 20 000 ord för att det skulle vara tillräcklig att kunna trycka den. Jag behövde därmed lägga till en del scener och utöka andra.
En av de scener som inte fanns med från början, som jag fick lägga till, delar jag med mig av idag. Det här är en del av den scen då Emy har försvunnit med Skogsrået, eller Huldran, och Mark erkänner för sig själv vad Emy betyder för honom:
Allt runt omkring honom var öde, men han förmodade att Emy fortfarande var i närheten. Han kunde varken känna hennes doft eller hennes närvaro, men han visste bättre än att rusa därifrån. Det var just vad Huldran ville. Ju mer hon kunde separera sin fånge från alla andra, desto starkare blev hennes makt. Om han stannade hade Emy en större chans att komma loss från Huldran. Visserligen var Huldran inte på de mörkas sida, men hon var inte lätt att tas med ändå. Dessutom tänkte han inte ge upp så lätt, nu när Emy väl var i underjorden.
När tant Mora hade skickat iväg honom för att hitta Emy hade han inte ägnat tvillingen någon större tanke. Det var viktigt att han kom fram till henne innan de mörka gjorde det, men för honom var hon bara ännu en varelse, ingen speciell. Det var inte förrän han träffade henne personligen som allt förändrades.
Första gången han rörde vid Emy stelnade han för ett ögonblick till. Han trodde först att det hade varit en inbillning, men när han sedan tog hennes hand var det ingen tvekan om saken. När han rörde henne försvann skriket i hans huvud. För första gången sedan han kom till underjorden blev det äntligen helt tyst. Han tänkte verkligen inte ge upp förrän han hittade henne igen.
Undergång av Nathalie Sjögren
Spännande att få en liten, liten bit av en bok och se… kan jag bilda mig en uppfattning om den? Lite svårt är det allt. Och det är spännande att reflektera över hur stort utsnitt jag behöver för att något ska gripa tag i mig. Kanske det inte handlar om längd? Kanske det handlar om intensitet? Vilken slags cliffhanger kan få mig att verkligen vilja läsa en bok, eller se en teve-serie? Vad var det som gjorde att jag började se Game of Thrones på ett seriöst sätt? (I just det fallet vet jag, jag hörde på radion och där jämfördes GoT:s värld med svensk medeltid och tex Sturemorden… det gjorde att jag verkligen ville se…
Ja, jag tycker att det är spännande! Och är impad över dig! ”20 000 ord, sen e det klart!”BRA JOBBAT!
Gisses, vilket möte. Hade jag mött ngn som stod redo med yxan för att klyva mig mitt itu känns ”inte det trevligaste” som en lätt underdrift. 🙂
Wow! Bra jobbat, inte det lättaste att snyta ur sig 20 000 ord bara så där. Verkar himla spännande fantasyroman också.
Tack. Nej, inte alltid lätt att hosta upp fler ord. Men jag var nog inne i ett flow och hade historien ganska färskt i minnet, så det gick faktiskt bra och snabbt.
Det låter spännande. Har du planer på att göra ljudböcker också?
Ja, planer har jag, men hur och när vet jag inte. Mitt förlag har inte möjligheter så jag får i så fall ordna det själv. Och det är inte alltid lätt, även ekonomiskt. Så just nu är det ganska stilla på ljudboksfronten, men jag vill gärna i framtiden.
Det låter jättespännande! Vilken ålder rekommenderar du den för?
Den är från ca 12 år, men jag vet flera föräldrar som har läst den högt för sina 8- och 9åringar. Och de gillar den, både barn och vuxna. 😉
Okej, tack för svar! ?
Grattis till dig att du skrivit en spännande bok! Heja!!