Igår kväll sov båda pojkarna. Då passade jag på att skriva lite. Jag kunde inte låta bli. Jag provade på att än en gång försöka skriva på novellen som jag tidigare hade gett upp (jag kanske inte helt, men ändå).
Tidigare på dagen hade jag tagit en promenad med barnvagnen och pratat mig igenom novellen. Då fick jag många bra ideer. Jag brukar göra så när jag har fastnat i en scen. Jag tar en promenad och pratar högt, agerar ut hela scenen, gör omtagningar ibland när det inte funkar och dramatiserar det hela. Det är väl teaterapan i mig som kommer fram (ja jag har spelat teater förr men inte sedan gymnasiet). När promenaden är slut har jag oftast en lösning.