Den katolska kyrkoherden Zbigniew Golebiewski varnar för den nya julkalendern som börjar imorgon. Golebiewski menar att i en scen, där barnen leker anden i flaskan kan vara inkörsporten till spiritism och det okulta. Läs mer här om vad han säger.
Själv håller jag med SVT, som säger att Sverige är ett religionsfritt land. En julkalander är till för barn och vissa kanske tycker det är spännande (på ett roande sätt) att se på spöken och anden i flaskan. Det betyder inte att de sedan säger att de inte längre tror på Gud, utan väljer en annan tro. Det valet har helt andra orsaker.
Jag kan dock inte låta bli att bli lite irriterad. Jag tror det hela handlar om rädsla. Rädsla för det okända, rädsla för att tappa kontrollen. Okultism och religioner så som Wicca är ju inte alltid mansdominerande (patrialkaliskt) så som katolismen är. Jag kan förstå Golebiewski varning, eftersom det inkräktar på hans tro och på det hierarki av patrialkal som han representerar. Detta är väl inte första gången något sådant händer? Jag vill inte hårddra det så mycket som att jämföra det med häxprocesserna under medeltiden, men jag säger bara att även den händelsen utlöstes av något enkelt som en kommentar.
Med all respekt för Golebiewski, så vill jag säga att alla har rätt till sin åsikt. Men jag delar inte hans.
http://www.youtube.com/watch?v=N0FnVVwC9GE&feature=player_detailpage
Egentligen kan man ju undra hur stort förtroende han har för sin egen religion, ifall den inte klarar att några ungar leker med ett glas på TV. Tyvärr är ju alla religioner som tror på en Gud väldigt patrialkala. Jämför man med äldre religioner typ Grekernas, Romarnas och Asatron så fanns det ju även många gudinnor. Fast man kan ju ifrågasätta om man kan könsbestämma en gud eller om det bara är så att det patrialkala samhället gjort det. Jag tycker vi bestämmer att Gud är en hen om det nu finns någon.
Håller med dig helt
Jag tror inte på någon gud men har full respekt för de som gör det. Det som gör mig bedrövad är när de ledande patriarken höjer sina fördömande röster. I mina öron skapar inte det någon harmoni som jag ändå tycker att all religion i grund och botten går ut på. Att älska och vörda. Är det det de här prästerna gör när de domderar ut sin skrämselpropaganda? För propaganda är det. Han har omöjligt något bevis på att en scen i ett barnprogram leder till ockultism. Barns utveckling är betydligt mer komplicerat än så. Som förälder pratar jag gärna om att det finns olika religioner med mina barn samtidigt som jag också tar in det kritiska tänkandet. Allt är inte som det kan se ut att vara och inget är svart eller vitt. Det är tragiskt vilket färglöst liv kyrkoherden måste ha. Och som du säger – rädsla för det okända samt att inte ha förtroende för att barnen ska hitta rätt i livet.
Ja precis
Även om jag också har en kristen tro delar jag inte den här Golebiewskis åsikt. Jag tycker som du, att är man så rädd för saker som inte hör till sin egen religion, då är man ju inte säker på sig själv. Det är ju samma sak som när heterokillar blir rädda för bögar, varför det liksom?! Vad finns det att vara rädd för? Om jag som kristen skulle gå in i en moske, varför skulle jag vara rädd? Om jag helt plötsligt tycker att den religionen är bättre så är den väl det, och om jag inte tycker det så är den inte det, ingen fara skedd.
Jag skrev lite om det i mitt inlägg om julskolavslutning i kyrkan, för visst kan jag hålla med om att den i så fall kan vara utanför skoltid, om skolan ska vara religionsfri, men det är konstigt att man som förälder ska vara rädd för att barnen går till kyrkan, för skulle de helt plötsligt vilja bli kristna när de blir vuxna är det väl deras val, och som förälder har man ju rätt mycket mer inflytande på barnen än så, att man kan förklara för dem vad man tycker är rätt och fel.
Håller med dig helt
I min egen familj finns en salig blandning av religioner, vilket har gjort mig väldigt öppensinnad, som tur är 🙂 Jag kanske inte alltid förstår andras val av religion (eller val av att inte tro på något alls), men jag kan respektera dem och acceptera att det inte finns en rätt religion för hela den gemensamma mänskligheten – men det finns en rätt tro (religion, filosofi eller livsåskådning) för varje enskild individ. I grund och botten tror jag alla söker ungefär samma sak, någon form av trygghet i att tro att det finns något eller någon som har lite koll på oss, och leder oss någorlunda rätt 😉 Men det är såklart viktigt att inte lägga hela sitt liv i denna ogripbara gudoms händer, utan veta att vi har en fri vilja och kan påverka våra egna liv. Om någon finner denna trygghet i ockultism, hedendom, eller kristendom, katolism … spelar mindre roll i det stora sammanhanget. Alla människor är ju dessutom olika, och tolkar sin religion på sitt eget sätt (själv är jag wiccan, känner mig trygg och levande i det, men det går inte att jämföra mig med andra wiccaner, lika lite som det går att jämföra en kristen med andra kristna).
En trygg kristen skulle inte fälla liknande kommentarer som denne Golebiewski, tror jag 🙂 Men jag kan, som du, förstå vad som drev honom till att kommentera på det viset och hoppas han kan komma till en punkt i livet då han kan känna sig trygg och levande i sin tro, för det är en bra känsla; rädslan ger vika och in kommer acceptans och slutligen även, hoppas jag, förståelse för hur andra väljer att leva, utan att för den skull automatiskt bli ”onda” 😉
Mycket bra sagt. Håller med dig helt och hållet.