Så har turen kommit till Stefan Hagel att bli intervjuad här på bloggen. Stefan skriver fantasy och har hittills publicerat böckerna Fred så gyllene och Flammor av vrede.
Ni kan följa Stefan på hans blogg.
Då kör vi igång. 🙂
1. Vad handlar dina böcker om?
Jag har fått två böcker utgivna hittills, båda tack vare förläggaren Elin Holmerin på Undrentide Förlag. Böckerna, Fred så gyllene och Flammor av vrede, är del ett och två i en episk fantasyserie med det övergripande namnet En saga om sorg.
Enkelt förklarat handlar serien om ett visst antal karaktärers umbäranden och strävanden i riken, i första hand kungadömet Semarien, belägna på den norra halvan av kontinenten Elatara. Det rör sig om storpolitiska intriger och motsättningar speglade genom en drottning, en häxa, en flicka, en kapten, en kommendant och … Kort sagt, rätt olika figurer, som på något vis får sina öden sammanflätade eller påverkade av ett stort skeende.
Det hela startar med en specifik händelse som sedan i princip startar en kedjereaktion. Jag gillar tanken att en till synes obetydlig detalj får allt större konsekvenser i det stora hela.
I böckerna finns allt det där jag vill ha med i en episk fantasyberättelse: intriger, förräderi, ond bråd död, mysterier, myter, legender, små och stora varelser och mycket mer. Plus magi, förstås, och drakar. Världen är medeltidsinspirerad och världsbygget lär bli omfattande.
Jag strävar efter att göra varje karaktär nyanserad, för det är ingen svartvit värld de lever i. Gott och ont är relativa begrepp och en kliché jag gärna undviker.
Men det kommer att bli en spännande resa, hur som helst, för både karaktärer och läsare.
2. I genomsnitt, hur lång tid tar det för dig från att du börjar ett manus till sista redigeringen?
Oj, en jättesvår fråga. Vet inte om jag vågar besvara den, för då kanske jag drar olycka över skrivandet J. Men skämt åsido, mina böcker i En saga om sorg-serien kommer att bli tjocka, 500-600-sidorskolosser, och de tar sin tid att skriva. Jag hoppas emellertid att få en bok per år utgiven, det hade varit trevligt. Så … gärna sju-åtta månaders skrivande? Sedan ägnar jag mycket tid åt omskrivningar, rättningar, finslipningar. Sista redigeringen sker i samarbete med Undrentide Förlags förläggare Elin Holmerin, det vill säga hon kommer med synpunkter in i det sista. Det allra sista jag skickar in är det tämligen omfattande appendixet (där alla namngivna karaktärer och figurer i respektive del finns med).
Jag har ju bara fått två böcker utgivna hittills och lär mig hela tiden.
3. Vad är ditt tips till de som vill skriva fantasy?
Till att börja med: Att göra sin research och att se till att världens egen logik håller.
Min utgångspunkt när jag började skriva En saga om sorg-serien var egentligen en novell skriven i jag-form. Jag tänkte bara ”skriva på” och se varthän berättelsen tog vägen, men tänkte mig 120-125 sidor sisådär.
Men eftersom jag snabbt utökade berättelsen till att omfatta en hel serie berättad ur flera personers perspektiv så växte även själva världen. Såhär med möjligheten att se tillbaka på skrivprocessen under framför allt del ett, inser jag att jag tvingades korrigera flera saker under arbetets gång. Saker som jag inte hade behövt fundera så mycket på om jag hade sett till att göra en ordentligare research först. Att jag sedan har fått oerhört värdefulla insikter i hur jag bör planera skrivandet är däremot en sak jag verkligen inte ångrar, så kanske var mina omvägar och många omarbetningar av texten bara en del av lärandet i skrivandets hantverk. Fast, det är klart, en del omvägar hade jag gärna sluppit.
Ifall du som jag har många karaktärer att hålla reda på, så är det en god idé att skriva ner respektive karaktärs utseende, utrustning, krämpor och liknande (lite som ett rollformulär i de gamla hederliga bordsrollspelen). Tro mig, du kommer att glömma detaljer annars, det går inte att ha allt i huvudet.
Beträffande världens egen logik … Den måste som sagt hålla ihop. Den kan du kanske inte få till från allra första början – det är tämligen omöjligt att veta allt om världen redan från början. Däremot måste du vara beredd på att lägga ner tid på att rätta till händelsekedjor, magisystem, kulturella eller geologiska fenomen, eller vad det nu gäller, allt eftersom. Visst, det kanske blir några timmars extra jobb att ändra halva kapitel åtta på grund av det du skrev från och med kapitel elva och framåt, men se till att låta magkänslan styra dig här. Min magkänsla har fungerat finfint – hittills – även om det är en omständlig process för mig; först värjer jag mig inför dessa större ändringar, och försöker krysta fram en lösning som gör att jag behöver jobba mindre med texten; därefter ger jag efter för magkänslan, tar mig an det mer omfattande ändringsarbetet – och mår mycket bättre efteråt. Berättelsen har i tio fall av tio blivit klart förbättrad, plus att jag slipper känna att logiken är krystad eller har brister.
Ett tredje tips är att ha tålamod. Om berättelsen ska hålla måste den också få ta tid att bli färdig (något som förstås gäller berättelser oavsett genre). Jag började skriva En saga om sorg i oktober 2006. Del ett kom ut på Undrentide Förlag 2012, del två 2013. Till viss del beror givetvis den tämligen långa perioden mellan skrivstart och utgivning på att jag jobbar heltid och att skrivandet sker på kvällar och helger, men ändå. Räkna med att det tar tid.
Ett fjärde tips är att läsa, läsa, läsa. Läs inom den genre du skriver i, läs utanför den, läs Nobelpristagares verk, läs förment skräplitteratur, läs utanför dina egna trygga ramar.
Och skriv! För tusan, skriv så att tangentbordet blöder. Typ. För hur kan du lära dig ifall du inte skriver?
För hur det än är, så måste du troligen lägga ner en himla massa tid på det. Skrivandet, alltså. Det innebär att du antagligen måste välja bort något annat; inte alltid, men ibland eller rentav oftast. Det går inte att fika med kompisarna varje kväll, du måste kanske stå över tv-soffan två-tre timmar efter jobbet (istället för att slappa eller somna i den lagom till Aktuellt klockan 21.00), du kanske får stå över ett par av de fem träningspassen du vill hinna med varje vecka, du … Ja, ni fattar. Återigen, skrivandet tar – och kräver – enormt mycket tid, och engagemang.
4. Vad blir du inspirerad av?
Det korta svaret är allt.
Det mer konkreta svaret är som följer:
Ett samtal på bussen till eller från jobbet. En film, ett namn, en lukt. Vad som helst kan ”trigga” igång en idé eller en sammanhängande mening – eller utgöra grunden till en hel berättelse.
Bakgrunden till En saga om sorg var simpel. Jag var motiverad att skriva något annat än en akademisk text efter att ha lämnat in min magisteruppsats i antropologi. Jag hade läst mängder med facklitteratur om Kina, och även gjort ett gediget fältarbete i Shanghai. I Shanghai träffade jag en underbar tjej som har inspirerat mig till en av karaktärerna i En saga om sorg-berättelsen.
Så, återigen, allt kan inspirera.
Sedan, när du vet vilken miljö eller vilken värld du ska placera berättelsen i, så kan du förstås aktivt och medvetet söka kunskap från vår värld som liknar det du vill ha med. I mitt fall är ju den norra delen av kontinenten Elatara en kvasimedeltida variant, men med fantastiska tillägg som magi och diverse monster och annat mysigt. Påhittat, javisst, men med element som finns att hämta i vår världs historia, myter och legender. För det mesta.
För kom ihåg att det är helheten – din berättelse – som blir unik. Varje enskild detalj kanske inte alls är det. Ta bara George R. R. Martins inte helt okända A Song of Ice and Fire-serie. Få enskilda saker eller detaljer i den är unika eller nödvändigtvis påhittade av herr Martin. Han har riddare, drakar, magi (om än inte så framträdande i de första böckerna), svärd, familjer, intriger, guld och talesätt. Inga unika påhitt. Ändå är hans berättelser fullkomligt fantastiska och en skapelse som, troligen, bara han hade kunnat komma på, ingen annan.
5. Hur gör du när du skriver? I vilken ordning skriver du? Använder du synopsis?
Som den naive optimist jag är tänker jag alltid börja med kapitel ett, för att sedan beta av kapitel för kapitel i kronologisk ordning. Det går väl an till en början, men efterhand kommer jag på idéer eller scener som bara ”måste” vara med i kapitel sju eller elva, trots att jag just då arbetar på kapitel tre. Fast på det stora hela är jag ganska disciplinerad, tror jag, för i del tre, som jag plitar på nu, har jag skrivit klart rådokumenten för prologen och kapitlen ett till fyra – men också kapitel sex, som legat klart i många månader.
Så ordningen är primärt kronologisk, men med diverse instick i andra kapitel under resans gång. För det går inte att komma undan att jag kommer på nya saker som kan göra berättelsen bättre, och då tar jag med dem där det går.
Själva skrivandet som sådant är simpelt. Jag kommer hem efter jobbet, äter och sitter vid datorn i en eller två timmar i stort sett varje vardagskväll. Utöver det lägger jag helst en helgdag på skrivandet – men jag är samtidigt noggrann med att inte skriva varje dag. Som journalist skriver jag på jobbet varje arbetsdag, och med flera timmars skrivarbete ytterligare per dag när jag kommit hem, så måste jag vila nacke och axlar. (Och helst träna, förstås.)
Som upplägget är nu så vill jag skriva minst tio sidor per vecka – att lägga till de ungefär 300 jag redan har skrivit. Det gör att jag har ett hyfsat tjockt råmanus om några månader, ett som jag sedan kan redigera och dona med in absurdum eller tills jag får en slutlig deadline av förlaget.
Varje kapitel är sitt eget Word-dokument fram tills jag slår ihop hela råmanuset till ett enda härligt dokument, ett upplägg som fungerar bra för mig. Hittills. Visst, det finns diverse datorprogram och liknande att använda sig av, som kan underlätta skriv- och planeringsprocesserna, men så långt i min karriär har jag inte kommit än J.
Beträffande synopsis så, tja, jag har ju de stora händelserna som ska inträffa i respektive del i huvudet. Hela berättelsens slut är i huvudet, även om seriens allra sista mening, påkommen i Blekinge 2007, är nedskriven.
Övriga hundratals anteckningar är just lösa noteringar här och där, det vill säga på lösa papper eller i olika Word-dokument.
6. Vilka är dina favoritförfattare?
Inom den genre som En saga om sorg-serien återfinns, alltså fantasy, så är favoriten inte helt otippat George R. R. Martin och hans A Song of Ice and Fire-serie, men också hans noveller om Dunk och Egg (som utspelar sig i samma värld många decennier före A Game of Thrones börjar). Martins sätt att på några få meningar levandegöra karaktärer är beundransvärd. Hela berättelsen är förstås också spännande allt det där, men han kan verkligen hantverket, den gode GRRM.
Joe Abercrombies sätt att skriva är också tilltalande. Han har förvisso inget direkt världsbyggande i sina berättelser, men karaktärer som är klart läsvärda.
Jag läser just nu Steven Eriksons Midnight Tides (del fem i The Malazan Book of the Fallen) med stor behållning. Här kan vi snacka episkt världsbygge, liksom i Robert Jordans/Brandon Sandersons The Wheel of Time-epos.
Sedan inväntar jag Brandon Sandersons andra del i The Stormlight Archive-serien med stor spänning.
Nej, jag läser inte bara mäns alster. Jag gillar även böcker skrivna av Celia S. Friedman, J. V. Jones, Robin Hobb och Ellen Kushner.
Det ovan är inom fantasygenren.
Utanför genren gillar jag (att kalla dem favoriter är att ta i, jag har nog ingen favorit) alster av exempelvis Sjón, Joyce Carol Oates, Torgny Lindgren, Erlend Loe, Kim Thúy, Lasse Berg, Bernard Cornwell och Conn Iggulden.
Pingback: Nathalie Sjögren har intervjuat mig … | Verkligen Stefan