Intervju med Lovisa Qvarfort Wistrand 1

Fotograf: Angelica Klang

Idag intervjuar jag Lovisa Qvarfort Wistrand, författare till Drakviskaren och kommande böcker som Demonviskaren och OBS:Flirt. Själv har jag läst Drakviskaren och det var den bästa bok jag har läst på länge. Vill du läsa hela min recension finns den här. Jag har varit nyfiken på boken ända sedan jag hörde att den skulle komma ut och sedan jag läste boken har jag varit nyfiken på Lovisa. Som författare själv tycker jag alltid det är intressant att lära sig hur andra gör när de skriver och planerar, för ingen är den andra lik. Kanske du kan få tips och inspiration från Lovisa.

1. Hur länge har du skrivit?

Jag var en riktig boknörd som barn. Ni vet, en sådan som alltid har en bok i väskan och läser på alla raster och alla kvällar. Ibland även i smyg på lektionerna. Läsningen födde intresset att skapa egna berättelser. Jag var medlem på en sida som hette thesims2.se där man, tillsammans med bilder från spelet, kunde lägga upp historier om sina simmar. För första gången fick jag publicera texter och få omdömen på dem. Läsarna ville ha mer! Det var jätteroligt. Däremot tror jag inte att jag skrev klart någon av dessa berättelser, utan började ständigt på nya … 😉

När jag var femton gjorde jag första riktiga romanförsöket, men då kom jag bara halvvägs. Den boken handlade om älvor, minns jag, och om hästar som kunde flyga. Det var först vid arton års ålder som jag lyckades skriva en roman från början till slut, och det var till projektarbetet i gymnasiet. En fantasy om sjöjungfrur och ett magiskt halsband. På den vägen är det!

Jag vet inte i vilken ålder jag ”började skriva” däremot, för det här med att skapa berättelser har alltid varit med mig.

2. Hur lång tid tog det att skriva Drakviskaren?

Planering av boken:
En månad och tio dagar

Att skriva första utkastet:
Tre månader. Sista punkten sattes den 30 januari 2016 klockan 18:13!

Att redigera boken:
Detta tog ganska lång tid. Jag redigerade vid sidan av flera skrivarkurser under våren 2016 och därefter med hjälp av testläsare, lektör och till slut redaktör under sommaren. Jag finslipade boken så mycket jag bara kunde innan jag ens kontaktade något förlag, för att höja chanserna till utgivning. Till hösten 2016 fick boken sitt kontrakt hos Whip Media.

3. Hur ser din skrivprocess ut?

Jag planerar allt in i minsta detalj och har flera dokument för detta. Ett om världen och hur karaktärerna ser ut, medan ett annat innehåller information om hur karaktärerna pratar. Deras egenheter och sätt att föra sig. Har de några ticks? Hur låter rösterna? Har de några ord de ofta slänger sig med?

Ett annat dokument är en planering scen för scen, där jag tvingar mig själv att punkta upp handlingen fram till slutet. Detta för att inte riskera att fastna mitt i manuset utan att veta vart jag är på väg.

När planeringen är klar börjar jag skriva och då strävar jag efter att det ska bli så perfekt som möjligt redan från början (även om det är omöjligt). Förr i tiden skrev jag mer lättlästa första utkast som var större delen dialog, och klämde in beskrivningarna i efterhand. Men jag föredrar att göra så ”rätt” som möjligt från början, trots att den metoden tar längre tid.

Sedan får manuset ligga. Några månader senare kan jag läsa igenom och göra lite småändringar på meningarna, men det blir ofta inte mycket nu för tiden. Mitt första utkast skiljer sig knappt från det lektören får i sin hand. Det är min metod som fungerar för mig! Efter några manus får man in en rutin på det, känns det som. Redigeringen blir ju större sedan när lektören och redaktören får titta på det.

4. Hur skriver du helst: för hand eller på datorn och varför?

På datorn. Det är bara så jag alltid har skrivit, sedan jag var tonåring. I småskolan tvingades jag skriva berättelser för hand men jag tyckte att det var krångligt. Ont i handleden, gnissel från blyertsudden, uddar som går av, långsamheten.

På tangentbordet skriver jag väldigt fort och dessutom får jag panik bara av tanken på att först skriva för hand och sedan göra om allt när texten ska in i datorn. Jag gillar inte att göra om saker och inte blir det bättre när jag gör det, heller. Jag blir bara jätteirriterad och tappar suget för berättelsen.

Jag gillar också att kunna se hur många ord jag skrivit under dagen, vilket är svårt att se på papper. Men jag beundrar de som skriver för hand och har det som en fungerande taktik. Framförallt måste det vara skönt att kunna skriva var som helst och inte bli knuten till en dator.

5. Hur långt hade du kommit i arbetet med Drakviskaren och dess två följande böcker när du började kontakta förlag? Kontaktade du flera förlag?

När jag började kontakta förlag hade jag bara Drakviskaren färdig. I huvudet hade jag lösa trådar till de kommande delarna, men var inte tvungen att dela med mig av några synopsis för att få kontrakt på hela trilogin. Det gick bra ändå. Första utkastet till bok två, Demonviskaren, började jag sedan skriva i slutet av samma höst.

Innan jag kontaktade förlag så valde jag ut några jag var intresserad av. Det var svårt, minns jag, för de renodlade fantasyförlagen hade manusstopp och jag visste att de andra förlagen knappt gav ut vuxenfantasy. Vilka skulle jag vända mig till? Vilka ”vanliga” förlag hade givit ut fantasy trots allt?

Efter ett tag hade jag en liten lista med förlag att skicka till, men jag kände att det var dödsdömt till att börja med eftersom jag valt en genre många inte ville ha. Döm av min förvåning när då två förlag tackade ja! Samtidigt hade jag fallit på mållinjen hos två andra väldigt stora förlag, vilket så klart var roligt men en besvikelse på samma gång.

De som tackat ja kändes inte helt rätt, när jag tänkte efter. Det ena var ganska litet och det andra var ett jättebra hybridförlag med gott rykte – som dock ville ha pengar jag inte hade. Skulle jag satsa på det lilla förlaget? Jag tyckte att Drakviskaren var värd mer, efter allt jag kämpat, och det skulle verkligen vara en utmaning att komma upp med pengar till hybridförlaget.

Som tur var delade jag med mig av ”lyxproblemet” till min lektör som genast tog saken i egna händer. Hon tipsade mig om Whip Media – och det jag såg på hemsidan såg verkligen lovande ut. Problemet var bara att de hade manusstopp för sin traditionella utgivning. De verkade heller inte ge ut fantasy. Min lektör kontaktade då förlagschefen och övertalade honom att ge Drakviskaren en chans, trots manusstoppet och genren.

Sagt och gjort. Han läste, han gillade, och trilogin fick kontrakt hos ett förlag som jag kände mig jättenöjd med. Hurra!

6. Jobbar du heltid med ditt skrivande eller har du ett annat jobb också?

Heltid! Än så länge är det inga stora summor som ramlar in på kontot, men jag räknar med att tjäna mer för varje bok som släpps. Förr eller senare kommer jag att få riktiga löner och den dagen kommer fortare om jag ägnar all nuvarande tid åt att skriva. Man får leva mycket på sparpengar, helt enkelt. Som det är nu skulle jag inte ha tid med ett annat jobb, det känns omöjligt. Kanske är det för att jag har så många projekt på gång det här året och ingen dag blir den andra lik. Det är sällan man får en renodlad ”skrivdag”. Det blir mycket mejlande, faktiskt. Och marknadsföring.

Just nu är jag mitt inne i redaktörsprocessen av OBS: Flirt, där jag har ett tätt samarbete med redaktören Malin Hansson. Samtidigt håller jag och Whip Media på med det sista rörande Demonviskarens omslag och de senaste veckorna har det dessutom blivit mycket kring slutkorret av sagda manus, där jag både har fått läsa själv och utöver det, behövt ta ställning till andra läsares kommentarer.

Under tiden har jag försökt skriva på Dödsviskaren, en novell till en novelltävling, en annan novell till en framtida novellsamling med Åke Qvarfort, signerat och skickat böcker till köpare, skrivit författartack till Demonviskaren, börjat fundera på allvar kring OBS: Synds handling, längtat efter att påbörja på en helt ny bokidé som precis tagit form, testläst en väns manus och sedan försökt hänga med i vad som skrivits om Drakviskaren för att kunna dela och marknadsföra så mycket som möjligt. Men det är roligt! Även det som inte är rent skrivande.

Fotograf: Angelica Klang

Tack Lovisa för en intressant intervju. Så roligt och inspirerande att få veta mer om vad som händer bakom kulisserna innan man som läsare får boken i handen. Jag ser verkligen fram emot att få läsa Demonviskaren.

Under tiden, om du vill läsa Drakviskaren, vilket jag absolut tycker att du ska göra, så köp den på bokus här.

Hämnd. Kärlek. Förbjuden magi.
Och en tusenårig kraft som väcks till liv igen.
Vid 21 års ålder får alla kvinnliga solalver en förmåga. Men Iszaelda får ingen. Hon är annorlunda. Utstött. Passar inte in.
När byn attackeras och bränns till marken, ger sig Iszaelda av efter hämnd. Ödet tar henne från den frost-klädda skogen Valeanrae, till Gorgoroths djungler och ruinerna av den underjordiska staden Sumetra. Fiendens ledare måste dö, och hon ska bli den som dödar honom.
Men så får hon känslor för en man. En man vars kärlek skulle förstöra allt. Och medan en uråldrig kraft väcks till liv, en kraft som alla trodde var utdöd, kastas Iszaelda in
i en farlig kamp, där gränsen mellan det goda och det
onda är vingtunn.
Allting har ett pris och ingenting är gratis. Hur mycket är Iszaelda villig att offra? Kan hon viga sitt liv åt krafter som ingen borde lita på? Och kan hon döda den hon älskar?

Jag gav Drakviskaren fem koppar av fem. Köp den på bokus och läs den du också.

Lovisa intervjuar mig på sin blogg. Läs intervjun här.