Intervju med Karolina Bjällerstedt Mickos


Idag intervjuar jag Karolina Bjällerstedt Mickos. Hon skriver fantasy och är författare till trilogin Esperani. 


1. Varför, tror du, du har valt genre fantasy?

Jag har alltid gillat fantasy. Ända sedan jag var liten. Det är en instinkt, en plätt i blodet, ett stråk i regnbågshinnan, ett inre JA. Jag minns första gången jag läste CS Lewis och Tolkien. Vilken uppenbarelse! Mina föräldrar fattade inte alls tjusningen med genren, de föredrog andra sorters litteratur själva, men jag har alltid känt att fantasy och sf är det som får mitt blod att sjunga. Så det föll sig naturligt, helt enkelt.


2. Visste du när du börjde skriva att det skulle bli tre böcker? Eller utvcklades det allteftersom?

Från början var det en novell. Som blev en bok. En enda person följde med från första till sista version: den rödhåriga och lite skrämmande renässanskvinnan Araes.

När jag vann tävlingen som förlaget Måni hade utlyst, tyckte de att texten var för lång för bara en bok. Så efter lite bearbetning blev det två. Sedan fick jag också möjlighet att skriva en tredje – det ska ju vara en trilogi inom fantasy.

Nu har jag helt nyligen givit ut en fjärde bok på egen hand. Det är en barnbok som heter Hemlighetsfågeln. Den har ingenting med de andra böckerna att göra, utan är helt fristående. Men det är fantasy likt förbaskat.


3. Vad handlar dina böcker om?

Trilogin Till Esperani innehåller delarna Mantor, Larona och Dorei. Böckerna är döpta efter de tre olika huvudpersonerna. Böckerna hänger ihop och utspelar sig i samma värld.

Mantor är en ung adelsman som flyr undan en inkallelse till ett krig som hans land utkämpat i generationer. Han byter identitet och kommer till staden Pyros, en stadsstat styrd av ett prästerskap med en högsta prästinna i toppen. Där blir han flöjtspelare på en teater. Teaterdirektörens dotter, Esperani, har dött i en tragisk olycka då hon fallit ned ur en trapets och spetsats på scenerierna. Eller var det en olycka? Mantor dras in i en virvel av misstankar, hämnd och mystiska händelser. Samtidigt kommer han i kontakt med fritänkarna, som sätter sig upp mot teokratin i staden. Här finns kärlek, filosofi och mordgåtor i – vad jag hoppas – en skön förening.

I Larona får vi träffa just Larona, flickan som Mantor lämnade efter sig när han flydde. Hon har hamnat i maktens centrum i och med sin förlovning med prins Rostal. Vid en bankett ser hon en betjänt som är oerhört lik hennes gamla kärlek Mantor. Här blir det storpolitik, ett dubbelgångartema, både ny och gammal kärlek och en hel del mysticism.

Dorei var inte med i de första två böckerna. Hon är amma till yrket och har fått ansvar för en nyfödd prinsessa. Tillsammans med den lilla och ett sällskap betrodda flyr hon genom ett krigshärjat land där gamla makthavare kämpar med en sekt extremister om makten över riket. De leds av en man som kallas Mantor. Folk brukar säga att detta är den otäckaste boken. Det tar jag som en komplimang. Jag satte mig i sinnet att förena amning och barnafödande med vilda flykter, piratöverfall, vandringar i grottor och annat dramatiskt. Folk brukar tycka att effekten är slående.

Min helt nya barnbok, Hemlighetsfågeln, handlar om en flicka som heter Tvirja. Hennes mamma är jätte och Kungens livvakt. Hennes pappa är provsmakare vid hovet. En dag vaknar hennes pappa och hans svarta hår har blivit vitt. Det måste betyda att någon försökt förgifta Kungen. När hovet anfalls av rebeller skickas Tvirja iväg i säkerhet tillsammans med Prinsessan Orania, hennes hovfröken Ebbi och några till. Bland dem finns den försupne Fågelskötaren, som har hand om de jättelika svanar barnen rider på. En svan är annorlunda. Den visar sig vara en hemlighetsfågel, ett mytomspunnet djur som endast en sann jätte kan kommunicera med. Frågan är: är Tvirja en sann jätte? Hon ställs inför många äventyr och svåra val och får lära sig att vuxna inte alltid har rätt.

Tanken med Hemlighetsfågeln är att locka till läsning med en bok som är lättläst men ändå god litteratur. I varje kapitel finns en bild av den begåvade unga konstnären Myra Hild. I varje kapitel finns också en eller två meningar som står med större stil. Tanken är att man kan låta ett barn i början av sin läskarriär läsa bara den lilla snutten, så läser man resten högt. Äldre barn kan förstås läsa alltihopa själva. Kapitlen är ganska korta och har spännande namn, som man också kan uppmana barnen att stava sig igenom själva.


4. Hade du svårt att få ett förlag att nappa på ditt manus?

När det gäller Till Esperani så vann jag en tävling. När det gäller Hemlighetsfågeln så har jag inte hittat något förlag utan ger ut den själv. Ja, det är mycket svårt att bli antaget av ett förlag. Så är det bara. Man får inte låta sig nedslås utan bara kämpa på.


5. Vad är ditt bästa skrivtips?

Att skriva från hjärtat. Och att våga stryka! Man ska såklart läsa mycket, lära sig hantverket, mörda sina darlingar och inte förtröttas utan skriva, skriva, skriva. Men framför allt: använd hjärtat och stryk sedan allt vad du orkar!

Tack för intervjun Karolina.
/Nathalie