Intervju med Fröken Änka 6


E-KEva-Kerstin P. Johansson har skrivit boken Fröken Änka, en sann berättelse om resan genom sorgen och sökande efter nya vägar mot ett nytt liv. I och med denna bok ställer jag idag här några frågor till Eva-Kerstin.

 

 

 

 

Du har skrivit en bok om en del ur ditt liv. Hur var det att berätta om det du har upplevt? Vad var svårt? Vad var lätt?

De första kapitlen var ganska lätta. Dom fanns på min blogg så det var bara att kopiera, klistra in och redigera. Likadant med dikterna jag skrivit under sorgebearbetningen. Samtidigt var det just den här första delen av boken som var jobbig. När jag skrev på bloggen var det som att jag skrev om någon annan, men under tiden boken blev till spelades allt upp som på en filmduk, det var mig det handlade om, det var på riktigt.

Varför valde du att skriva boken Fröken Änka?

bokomslag från hemsidanAv en slump skulle många kalla det, men jag är övertygad om att saker händer utav en anledning. Jag åt lunch med en barndomsvän, berättade att jag skrev om sorgen på bloggen och nämnde att jag genom internet sett att en änka tituleras fru hela livet. Jag blev rebellisk och kallade mig Fröken Änka.
”Vilken bra titel på en bok”, var hennes svar.
I det ögonblicket såddes fröet som sen blev till verklighet fem år senare. Skrivit har jag alltid gjort, dagbok, dikter, semesterberättelser, för att inte tala om att så att säga, ”skriva av mig”. Egentligen var det inte min avsikt att marknadsföra och sälja den, min anledning var att mina vuxna döttrar skulle få insyn i hur fruktansvärt det var för mig efter att deras pappa dött. De hade sin egen sorg att ta hand om. Av någon outgrundlig orsak delade vi inte sorgen. Vad flickorna såg var en mamma som var ute och roade sig. Dom hade inte bara förlorat sin pappa utan sin mamma också, var det dom sa.

Vad är ditt tips till de som vill berätta sin historia?

Ta fram gamla fotoalbum, foton väcker minnen. Kanske finns det några semester berättelser eller suvenirer i någon byrålåda. Använd dina erfarenheter och sätt ord på känslorna. Jag tog också hjälp av internet, b.l.a. Skrivguiden, din sida Nathalie, och Kims som du också intervjuat. Lånade biografier på biblioteket. Några meningar i en bok kunde väcka en tanke, en idé, som jag skrev med rött, för att sen flytta texten till ett passande ställe. Ibland kom jag på något som borde komma längre fram i boken och antecknade det i ett Word dokument Jag fick helt enkel treva mig fram. Ibland kom skrivkrampen. Ibland fastnade jag men kunde inte sluta ändå. Efteråt förstod jag att det varit bättre att ställa undan datorn. Min envishet är både på gott och ont. Trots att jag visste att min text skulle vara till nytta för andra så hände det att tvivlet invaderade mig, vem vill läsa det här? Ta hjälp av vänner. Be dom läsa igenom ett kapitel, lyssna på deras reflektioner och lär utav dom.

Har du något nytt skrivprojekt på gång?

Folk har frågat, ”vad hände sen”? Du får skriva en fortsättning, men nej, det är inte min tanke. Fröken Änka var viktig att skriva, jag var mycket motiverad och det var en lärorik process som utvecklades till en bok med både sorg, dramatik, spänning, mystik ja, t.o.m. humor finns med. Det är med stolthet jag läser mina recensioner.

Vill gärna dela med av den senaste recensionen:

”Har läst din bok nu ikväll, kunde inte sluta. Vilken bok o vilken berättelse. Blev tårögd många gånger. Trots att jag inte upplevt det du gjort finns där mycket man ta fram under jobbiga stunder. Dina dikter, tack för en fin bok och den insikten den gett mig. /Marie Rundström”

 


6 tankar om “Intervju med Fröken Änka

Kommentarer är stängda.