För ett tag sedan satt jag och pratade med några medförfattare om att skriva olika genres. Då vänder sig en av dem till mig och säger: ”Jag skulle aldrig kunna skriva skräck. Det är så svårt.”
Jag blev ganska förvånad av den kommentaren, för jag hade aldrig sett på genren skräck på det sättet. För mig faller det naturligt att skriva skräck. Jag har alltid älskat att skrämmas lite och det kittlar i mig när jag vet att jag skriver något som läsarna kommer tycka är otäckt.
Häromdagen stötte jag på den här länken.
http://themetapicture.com/two-sentences-scary-stories/
Det handlar om att det inte behövs mycket för att skrämmas. På länken finns det exempel på hur man skriver skräck med hjälp av bara två meningar.
När jag läste dem insåg jag att det är helt rätt. Man behöver inte en massa otäcka beskrivningar, detaljer på äckliga monster eller förklaringar hur personen i knipa känner panik eller dylikt. Ju mindre man förklarar, desto otäckare blir det. Just det oväntade är skrämmande nog.
Vill du som författare skrämmas ordentligt är det oväntade det bästa kortet. Att som läsare tro att allt är lugnt och stilla får hjärtat att slå ett extra slag när man blir överraskad. Det är det som skräckfilmer bygger på. Att man ska bli överraskad och hoppa högt i soffan. Låt din skurk eller ditt monster göra något helt oväntat och kanske även oförlåtligt eller olagligt.
Det här var dagens lilla lektion i hur man skriver skräck. Har du något tips eller undra något får du gärna kommentera.
/Nathalie
Tack för dessa handfasta tips och roligt att läsa om hur du jobbar när du skriver.
Tack för dessa handfasta tips och roligt att läsa om hur du jobbar när du skriver.
För många år sedan gick jag en skrivarkurs i ett år på Tärna Folkhögskola utanför Sala. En av skrivövningarna handlade om precis det du skriver här. Vår uppgift var att beskriva en krigsscen på två olika sätt. Först i väldigt utförlig och beskrivande text, och sen i bara några få enkla meningar. Effekten av det sistnämnda var slående! ”Mindre smakar ofta mer” blev vår lärdom… 🙂
Ja jag vill gärna förklara när jag skriver, men inser att det blir mer effektfullt ju mindre jag förklarar.
För många år sedan gick jag en skrivarkurs i ett år på Tärna Folkhögskola utanför Sala. En av skrivövningarna handlade om precis det du skriver här. Vår uppgift var att beskriva en krigsscen på två olika sätt. Först i väldigt utförlig och beskrivande text, och sen i bara några få enkla meningar. Effekten av det sistnämnda var slående! ”Mindre smakar ofta mer” blev vår lärdom… 🙂