Hur följde jag upp min första bok? 
Det tänkte jag prata om i serien om i dagens inlägg.
I ett tidigare inlägg berättade jag om hur Undergång kom till. Det var första boken som jag publicerade på Fantasiförlaget. Första boken som publicerades på riktigt, dvs med lektör, redaktör, korrekturläsning och bearbetning av mig. Det var då jag förstod att min första bok (I nattens mörker) inte hade blivit ordentligt genomarbetad.Jag frågade Lisa på Fantasiförlaget om hon kunde tänka sig att trycka om I nattens mörker och hon sa ja. 
Så efter att Undergång kom ut satte vi igång och bearbetade min första bok. Det var en rejäl bearbetning. Scener ströks, flera små karaktärer slogs ihop till färre, scener flyttades och skrevs om. Under tiden letade vi efter en bättre titel på boken, eftersom det redan fanns andra böcker (plus en film) som hette I nattens mörker. Så småningom landade vi med Dödsvinter och tog även fram en framsida. Men det var något som inte stämde. Bilden på framsidan var för lik fantasy och det här var en ren skräckroman. Dessutom var vi inte helt nöjda med Dödsvinter. Så vi började om. Vi frågade runt i olika grupper på facebook om titelförslag och då dök Serandos förbannelse upp. Den gillade vi båda två.
Framsidan blev till genom att jag fick posera med en mantel (som jag själv hade sytt för många år sedan) och visade illustratören hur jag tänkte. Därefter skapade han en bild ifrån mina förslag.Historien till Serandos förbannelse kom jag på när jag var nitton. Tio år senare hade jag äntligen skrivit klart den och fick den tryckt. Några år därefter kom den äntligen ut som fullbordad skräckroman.
Vågar du läsa Serandos förbannelse? Du hittar den på Adlibris här, Bokus här och i min webbshop här.