Jag har alltid varit intresserad av historia och när jag väl kom så långt i livet att jag började plugga på universitetet blev en av ämnena just historia. Först valde jag dock engelska och det var då jag snubblade över en kurs som fanns vid Edinburghs universitet, Skottland. Den handlade om häxor och varför det var mest kvinnor som blev brändes på grund av detta. Den kursen var jag bara tvungen att ta. Därför ansökte jag till att läsa historia på Edinburghs universitet med inriktning historia. Och kom in. När jag väl hade börjat fanns inte exakt den kursen som jag tidigare hade läst om, men jag lyckades ändå få ihop en uppsats om ämnet.
Det är innehållet i den uppsatsen som jag vill berätta här för er idag. Med tanke på att vi är i påsktider.
Varför var det just kvinnor som blev brända på bål för häxeri? Visst fanns det män som blev anklagade och dömda, men majoriteten var kvinnor. Vad var det med dessa kvinnor som fick andra att anklaga dem för att ha förstört grödor, surnat mjölken hos kossor och ingått kontrakt med djävulen? Var dessa kvinnor verkligen så farliga, så vidriga?
För att kunna svara på detta måste man se till hur samhället såg ut på den tiden. På medeltiden i Centraleuropa, där häxorna brann som mest, var det oroliga tider. Det var nästan konstant krig mellan olika länder, olika områden. Unga män tvingades iväg från sina hem för att slåss för kungen. Det var osäkert om de någonsin skulle komma hem igen. Dessutom dök soldater upp i byarna, på väg hem från olika slagfält. Dessa soldater tog det de ville ha utan att fråga, både av mat och människor. Ingen gick säker.
Samtidigt kom och gick det många sjukdomar. Det fanns inte lika bra mediciner som vi idag är vana vid och ibland dog folk, både unga och gamla, som flugor. Folk visste inte hur man skulle skydda sig och man hade ännu inte hört talas om baciller och hur de spred sig. Att leva under dessa villkor tärde på människorna, både fysiskt och psykiskt.
Slutligen förändrades samhället i grunden genom religionen. 1517 spikade Martin Luther upp sina teser och därefter förändrades kyrkan. Centraleuropa hade fram till den tiden varit ett troget katolskt område, men nu ändrades allt. Bland de länder som reformerade och blev protestantiska var Påven inte längre den högst uppsatte. Biblar översattes till olika språk och predikan var inte längre på latin. Även om detta i längden ledde till att människorna fick ett nytt sätt att ta till sig religionen var det också skrämmande. Patrialkalet var inte lika starkt längre och de kvinnor som inte levde under någon man blev mer synliga i det nya samhället.
Visst hade det alltid funnit kvinnor med läkekonst, så kallade kloka gummor. De levde ensamma, kanske utanför byn, och man kom till dem för hjälp med allehanda krämpor och spådomar. Innan reformationen hade dessa kvinnor inte varit något hot. Nu, däremot, såg man dem som något unga kvinnor kunde se upp till. Om det fanns kvinnor som inte var styrda av män fanns det en risk att andra kvinnor kunde få idéer om att de också kunde vara mer självständiga. Så kunde man inte ha det. Det skulle skada den nya, protestantiska kyrkan, som redan var skör i och med brytningen med Rom.
Detta, tillsammans med all rädsla för krig, plundring, sjukdomar och skördar som kunde slå fel, gjorde att man behövde någon att skylla på. Man behövde en syndabock. Och kyrkan behövde stärka sin position genom att samla folket under sig. Om de, prästerna, kunde visa att de var någon man inte skämtade med, ett överhuvud som man skulle visa vördnad och kanske även rädsla för, då kunde de bli minst lika starka som deras katolska motparter. Därför spred sig häxjakten över Europa som en bokstavlig löpeld under medeltiden. Unga, och även gamla, ensamma kvinnor, blev måltavlor och mobben var obarmhärtig. Ju mer de pekade på någon annan, desto mindre skulle man titta på dem själva. Och förhoppningsvis skulle de bli skyddade mot vardagens faror.
Detta är en mörk tid i vår historia och det är inte för inte som medeltiden på engelska kallas Dark Ages. Människorna gjorde sitt bästa i svåra tider. När saker händer som man inte riktigt kan förstå orsaken till behöver man hitta någon att skylla på, någon man kan kanalisera sin ilska och frustration på. Dessutom var häxbränningar en stor tillställning, inte något som gjordes i smyg. Hela byn kom för att bevittna avrättningarna av häxor. Det var veckans underhållning och en chans för folk att glömma sina egna bekymmer för ett ögonblick.
Själv tycker jag detta är fascinerande, även om det kanske inte alls var något magiskt med dessa kvinnor. Fascinerande att man så lätt kan vända sig mot varandra och bli så uppslukad att man kan låta avrätta människor bara för att de kanske har tittat fel på dig.Kanske var det detta som fick igång min fantasi när jag skrev I nattens mörker, min debutroman. Här kan du läsa om ett annat magiskt inlägg jag har skrivit, nämligen spöken.
Har du lärt dig något nytt? Lämna gärna en kommentar.