Idag lyssnade jag på ett intressant program på P4. Det handlade om spöken och övernaturliga ting – ja, det okulta helt enkelt.
Här är en länk till programmet.
Jag tror på spöken och andar och har faktiskt upplevt det själv. Har jag berättat om den gången då jag träffade min svärmor, fast hon hade gått bort flera år innan jag träffade min man?
Det var i början av vårt förhållande och jag satt i vardagsrummet av det hus vi nu bor i (min mans släkthus, där hans farmor bodde innan vi flyttade in). Jag satt för mig själv och skrev, det var mörkt ute och tyst i huset. Plötsligt kände jag tydligt hur någon närmade sig mig där jag satt, fastän jag inte kunde se någon. Istället för att bli rädd blundade jag och lät vem det än var som kom att våga närma sig.
Jag kunde inte tydligt se personen men däremot kände jag en känsla av lugn och värme. Ett varmt mottagande helt enkelt. Det kändes som personen satte sig bredvid mig och ville förmedla att jag var välkommen till familjen Sjögren. Sedan försvann känslan av att någon var där.
När jag berättade detta för min pojkvän (som skulle bli mi man), som befann sig i andra delen av huset, sa han att han just när detta hände hade han insett att jag var den han ville dela sitt liv med. Det tog jag som ett tecken på att jag verkligen hade upplevt något och att det var hans mamma som hade välkomnat mig.
En annan gång, när jag nattade mina söner och vi log och halvslumrade i dunklet kände jag hur någon lutade sig över oss, å som man gör när man ska pussa godnatt. Jag vet inte om det var min svärmor eller om det var min mans farmor, men jag förstod att det var någon som gärna ville titta på de små sovande pojkarna.
Har du upplevt något liknande? Tror du på spöken? Kommentera gärna.
Pingback: Häxor – varför små många kvinnor blev avrättade | Nathalie Sjögren