Att skriva är underbart. Bara att få utlopp för sina känslor, att låta fantasin ta över och ta ut svängarna hur man vill. Man kan låta en karaktär var hur otrevlig och otäck som helst. Man får till och med lov att döda en annan människa – om man vill. Att vara författare har onekligen sina bra sidor.
Dock finns det några nackdelar. Oftast när man skriver gör man det in sin ensamhet. Det har ju naturligtvis sin naturliga förklaring i att man vill jobba ostört och få ur sig så mycket som möjligt. Speciellt när man i ett flow då orden fullkomligt sprutar ur en och blir man då stört kan man förlora flowet. Som författare är man i många och långa perioder ensam.
En annan nackdel med författandet är att man inte kan dela med sig av sin historia. Säg att du precis har kommit på en nytt upplägg till en roman. Du vet huvudkonflikten, karaktärerna och dessutom hur det ska sluta. Men kan du berätta det för någon? Helst inte. Dels finns risken att någon skulle sno din idé och göra om den till sin. Nog för att den risken kanske inte är så stor, men man vet aldrig. Dessutom kan man inte tala om hela historien, speciellt inte slutet, för då behöver ju inte dina läsare läsa den. Detta kan leda till att du säljer färre böcker. Ett dilemma man står inför när man som författare har kommit på en ny idé och helst av allt vill skrika ut den till hela världen för att man tycker den är så bra.
Att skriva en roman är en ganska lång och mödosam process. Det är inte bara att sätta sig ner, skriva en bok från pärm till pärm och sedan vara klar. Nej, man svettas, misstror sin talang, läser igenom och tycker texten är urdålig, skriver om, vill inte visa den för någon, raderar, skriver nytt, ångrar sitt beslut, tar tillbaka vissa texter (för naturligtvis har man inte raderat helt utan sparat allt som man ratat i ett eget dokument för eventuella tillfälligheter att ta fram texten igen), gör om dem, byter ut karaktärer, lägger till en ny karaktär och tvingas gå igenom hela manuset för att stoppa honom hen genom hela romanen, får nytt självförtroende och skriver på, blir lycklig när man kommer till slutet – endast för att inse att nu kommer hela det långa arbetet med redigering. Och då önskar man att man verkligen vore klar och kan börja skriva på en ny historia, som man verkligen känner sig peppad på och hellre vill jobba med.
Trots all denna möda är det ändå en hel drös av människor som frivilligt (mig inkluderat) tar sig igenom den här processen, just för att belöningen är ju så stor. Tänk att få en bok publicerad. Att få se sitt namn skrivet på en bok. Att få hålla den i sin hand och säga: den här är min, den har jag skrivit. Det är något helt magiskt med det. Och det är dit vi författare vill komma. Just detta rus av glädje är något härligt att eftersträva.
Så vill du bli författare och få din bok publicerad. Kämpa på!
Vill du läsa den bok som jag har fått publicerat, beställ då en här.