När jag var liten drömde jag om att bli författare. Jag satt på mitt rum och knåpade ihop små historier och fantiserade om att än dag få mina böcker publicerade. Många år senare gick den drömmen i uppfyllelse.
Länge hade jag svårt med att avsluta en historia. Jag har alltid skrivit och kunnat komma på en början, men allteftersom jag kom längre in i berättelsen visste jag inte hur den skulle sluta. Då lade jag historien åt sidan och började istället skriva på något annat. Jag har en hel drös av oavslutade historier i en pärm hemma. Att få till ett slut var mitt störta problem
Men så en dag släppte det. Jag hade året innan gått ur gymnasiet och kom tillbaka till skolan för att se en uppsättning av pjäsen Ringaren i Notre Dame av årskullen under mig. En av karaktärerna i den pjäsen gjorde ett sådant stort intryck på mig att när jag kom hem satte jag mig ner och skrev första kapitlet till det som skulle blir I nattens mörker. Där och då visste jag hur boken skulle sluta och jag fortsatte att skriva mot det målet.
Senare gick jag en skrivarkurs där jag bland annat fick träna mig på att komma på ett slut, att knyta ihop säcken så att säga. Det hjälpte mig också och nu har spärren på att jag inte kan avsluta något släppt.
Nathalie Sjögren, I varje ångetag, Steampunk Sagor, Svenska Spöken, I nattens mörker
2014 kom antologin I varje ångetag. Där har jag en novell med. Det började med att förlaget Andra Världar hade en skrivartävling där man fick skicka in sitt bidrag i temat Steampunk. Det gjorde jag och min novell, efter lite redigering, kom med. Min man var den första jag läste novellen för och han var även den som kom på titeln: I stormen hon dansar.
Året därpå skickade jag in olika noveller till tre olika tävlingar. Två av dem blev antagna. I Steampunk Sagor heter min novell Siaren och i Svenska Spöken heter novellen Den röda stugan.
Det är så roligt att jag har lyckats. Att mina berättelser har blivit publicerade och att folk läser min roman och min novell. Snart är jag där, snart kan jag officiellt kalla mig författare (bara jag får publicerat en roman till och därmed kan ansöka om medlemskap i författarförbundet).
🙂