Drakviskaren av Lovisa Wistrand 7

Drakviskaren av Lovisa Wistrand är en bok du bara måste läsa. Varför? Läs vidare så förstår du. 🙂

Hämnd. Kärlek. Förbjuden magi.
Och en tusenårig kraft som väcks till liv igen.
Vid 21 års ålder får alla kvinnliga solalver en förmåga. Men Iszaelda får ingen. Hon är annorlunda. Utstött. Passar inte in.
När byn attackeras och bränns till marken, ger sig Iszaelda av efter hämnd. Ödet tar henne från den frost-klädda skogen Valeanrae, till Gorgoroths djungler och ruinerna av den underjordiska staden Sumetra. Fiendens ledare måste dö, och hon ska bli den som dödar honom.
Men så får hon känslor för en man. En man vars kärlek skulle förstöra allt. Och medan en uråldrig kraft väcks till liv, en kraft som alla trodde var utdöd, kastas Iszaelda in
i en farlig kamp, där gränsen mellan det goda och det
onda är vingtunn.
Allting har ett pris och ingenting är gratis. Hur mycket är Iszaelda villig att offra? Kan hon viga sitt liv åt krafter som ingen borde lita på? Och kan hon döda den hon älskar?

Låter inte den baksidestexten spännande? Jag köpte den på bokmässan 2017 (när den nyss hade kommit ut) för jag hade hört så mycket kring den och ville veta och den verkligen var så bra som det sades.

Den var faktiskt ännu bättre.

Lovisa Wistrand bygger upp en helt unik värld som är välarbetat och som läsare kommer man till en spännande omgivning. Det är en tjock bok men sättet hon skriver på gör att man läser snabbt och suktar efter mer. Fortsättningen kommer till våren 2018 och jag väntar och väntar. Aldrig har en bok påverkat mig på det sättet som den här gjorde.

Det första som slog mig var det lite annorlunda (för mig) sättet att skriva på. Det var korta, rappa och snabba meningar. Ibland utan subjekt. Ibland bara ett ord. Men det tog mig kanske bara några meningar och sedan var jag inne i den fartfyllda handlingen. Kanske var det just att meningarna var korta som tempot höjdes och jag läste boken i rasande fart. Kanske var det också en kombination av att historien var så spännande.

Wistrand har även med egna uttryck för längd och rymdmått. Till boken kan man köpa en lista som förklarar dessa ord och vanliga fraser på de olika älvspråken. Listan är rolig att läsa igenom men man kan läsa boken utan att ha den till hands. Det är väl bara för nördiga personer som jag som tycker den är intressant. De unika längd och rymdmåtten, som en historia istället för en timme (korrekta mig om jag har fel) blir en naturlig del av berättandet och dessutom har varje karaktär ett tydligt sätt att uttrycka sig på. Snyggt jobbat!

Men det är inte bara språket som gör den här boken bra, utan det är själva historien. En ung, stark kvinna som inte passar in tar sig an det omöjliga och svär att hon ska hämnas sin familj och utmata den ondskefulla ledaren som hotar att ta över hela världen. Man förstår hennes känslor, man lider med henne och gläds åt hennes framgångar. Iszaelda är en av mina favoritkaraktärer just för att hon reagerar mänskligt och även om hennes beslut inte alltid är de bästa så förstår man henne som läsare.

Iszaelda är en solalv som lever med sin familj under knappa förhållanden. Deras värld hotas av Akares, en stjärnalv som under lång tid tagit över makten alltmer i alvernas värld. Iszaelda hatar honom och önskar att hon kunde bli den som förgör honom. Tyvärr är hon en solalv och enligt deras traditioner får kvinnor inte bruka vapen. Istället ska hon invänta att få sin magiska kraft vid 21 års ålder – något som inte inträffar.

Det är en av flera händelser som leder till att Iszaelda blir utstött av byn och när dessutom Akares armé bränner ner hennes by svär Iszaelda på att hon ska hämnas.

Hon ger sig iväg på jakt efter den mörka stjärnalven, men möter på vägen en man som hon inte kan motstå. ”En man vars kärlek skulle förstöra allt”, för att citera baksidestexten. Iszaelda kämpar mot en passion som är starkare än all den magi som sakta väcks till liv inom henne. Hon slits mellan gott och ont, mellan svar och vit magi och mellan att döda den hon älskar eller inte.

Jag kunde inte sluta läsa. Jag låg uppe flera nätter – bara ett kapitel till. Och nu när jag har läst klart den kan jag inte sluta tänka på den. Jag har till och med läst om vissa scener – något som jag inte brukar göra.

Utan att avslöja något är det här en bok som har många oväntade vändningar och man vet inte hur det ska sluta, eller hur det ska lösas. Iszaelda är en grymt stark karaktär som utsätts för stora prövningar. Det är en blandning av Harry Potter (om han var kvinnlig) och Stolthet och Fördom, där karaktärerna kämpar med sina känslor.

Om det bara är en enda bok du ska läsa, så är det Drakviskaren. Jag kan inte minnas att jag har läst någon bättre bok. Hur kommer fortsättningen att vara? Hur kommer sista delen att avslutas? Jag längtar.

Drakviskaren får 5 koppar av 5. För detta är en bok man inte kan sluta sluka.

Vill du köpa den, vilket jag starkt rekommenderar, finns den här på Bokus.com