Det här var ingen bra måndag för mig. I alla fall inte på morgonen. Jag är inte direkt super på bilar. Jag vet, förhoppningsvis, hur man startar och hur man kör. Men om bilen krånglar så står jag oftast handfallen.
Jag hade lämnat barnen på skolan och kommit en bra bit till jobbet. Dessutom hade jag gott om tid och behövde inte stressa. Strax innan min avfart händer det något. Några lampor börjar blinka och därefter dör hela bilen. Mitt på motorvägen!
Vad gör jag? Jag lyckades hitta knappen till varningsblinkern (det sitter alltid på olika ställen i olika bilar och är inte alltid lätt att hitta) och styr bilen så rakt jag kan. Ska jag köra in till kanten eller försöka ta mig fram till avfarten?
Då märker jag att bilen fortfarande går. Den hackar ibland men reagerar ändå på gasen. Konstigt. Jag bestämmer mig för att rulla så långt jag kan så att jag kommer så nära jobbet som möjligt.
Nervöst tar jag mig igenom den ena efter den andra rondellen i ett lungt men hackigt mak. Tills jag kommer till sista rondellen då jag ska svänga vänster för att komma till jobbparkeringen. Då tvärstannar bilen, mitt i rondellen. Mitt i rusningstrafiken med bilar och bussar (fullt av elever som stirrar på mig). Det händer ingenting när jag vrider på nyckeln. Bilen är helt död.
Medan jag ringer min man (som är bra på bilar) kommer det en vänlig själ och erbjuder sig att knuffa på bilen. Han hjälper mig hela vägen genom rondellen och in på parkeringen. Underbart.
Vad var fel på bilen? Vet inte. Det återstår att se. Men jag kom bara tio minuter för sent.