Då var det dags för ännu en bokbloggsjerka hos Annika.
Den här veckan frågar hon: Hur viktiga är böckernas förord egentligen? Läser du dem eller skippar du dem helt och hållet?
Jag skulle säga så här: det beror på. Om författaren är någon jag känner till, t.ex. läst tidigare, då kommer nörden i mig fram och jag läser förordet med glädje. Jag älskar ju extramaterial och behind-the-scene-upplägg. Därför är det alltid roligt att få veta lite mer om författaren och inte bara att läsa hens texter.
Men, är det en för mig helt ny författare kanske jag ibland hoppar över förordet. Visst, jag börjar läsa det och är det inte intressant av någon anledning hoppar jag över det. Kanske att jag, när jag läst klart boken, går tillbaka och läser förordet sist. Det beror helt på vad jag tyckte om boken.
Sedan beror det ju på genre av boken. Vissa förord handlar endast om hur man gick tillväga från första till andra, till tredje upplagan osv och vilka ev. ändringar som har gjorts. Kanske inte alltid så intressant. Andra förord handlar, om det är en biografi eller sann historia, om hur författaren gick till väga för att få del av informationen i boken. Sådan kan ju vara mycket intressant.
Men, som sagt, det beror helt på.
Jag hoppar ofta över förord..
Jag är lite som du: Jag älskar extramaterial, särskilt om det är en författare som ligger mig varmt om hjärtat 🙂
Om jag gillar en bok kan jag också ibland gå tillbaka för att läsa förordet 🙂
Det beror som sagt var på vad förordet innehåller och vem som skrivit det.
Brukar läsa allt som finns, kanske inte i den ordning de kommer, men ändå 🙂
Håller med…det beror precis på innehållet i förordet.
Själv använder jag det mest som information ifall jag skall köpa boken, fast idag när jag köpte Förortshat av Johanna Langhorst så frågade jag bara vände mig om och greppade den, kollade prislappen, nej den fanns inte som pocket blev jag upplyst om så det var bara att betala.
Man kan ju inte begära det av en bok som släpptes förra veckan.
Jag läser alltid förordet men inte alltid tackordet.
Mia
Intressant med tankar kring förord. Jag gör lite till och från…
Jag läser alltid förordet, nästan som en tvångstanke, om jag hoppar över det kan jag inte koncentrera mig på läsningen av själva boken, så det slutar ändå alltid med att jag får bläddra tillbaka och läsa det … samma med innehållsförteckning, måste läsa den med! :-/
Ja, så kan det vara ibland. Jag brukar i alla fall börja att läsa förordet, men är det för tråkigt kan jag skumma igenom det.
Det är ju sant med samtida författare. Oftast kommer förord långt senare i andra upplagor 🙂