Att läsa medan man skriver 12

När jag var på bokmässan lyssnade jag på fyra fantasyförfattare som berättade om sina böcker och sitt sätt att skriva. En sak som de alla höll med om var att medan de själva skrev en bok kunde de inte läsa en annan. Orsaken var att de dels behövde koncentrera sig på sitt eget arbete och dels kände att de blev för styrda av andra böcker och lätt kunde kopiera istället för att producera egen text.

Detta har jag funderat på hur det är för mig. När jag var yngre och fortfarande kämpade med att få ihop en berättelse från början till slut tyckte jag att jag fick mer inspiration och lust att skriva om jag först läste. Många gånger hände det att jag tog fram en bok (oftast av Anne Rice) för att bara läsa, men snart fick jag avbryta och sätta igång och skriva själv. Texten i boken, språket och flytet gav mig en sådan inspiration att jag själv inte kunde låta bli pennan.

Det finns en bra övning där man ska göra på ett liknande sätt för att komma igång med sitt skrivande, om man har fastnat. Man tar en bok, skriver av första delen av ett kapitel och därefter skriver fritt hur man själv vill att det ska fortsätta. Att först skriva av stimulerar själva skrivandet och hjälper till att släppa loss kreativiteten. När man väl kommer till den bit då man skriver själv har man förhoppningsvis blivit varm i kläderna och det blir lättare att fortsätta.

Risken är att man gärna fortsätter i samma spår som originalförfattaren, att man inte skriver på sitt sätt. Texten du producerar blir inte riktigt på det sätt som du egentligen skulle ha skrivit den om du hade börjat helt fritt från början. Det är detta som fantasyförfattarna menade. Som författare blir man lätt influerad av andra.

Jag undrar vad det är för fel med det? Som lärare när vi på lektionerna diskuterar olika författare och olika verk uppmanar vi eleverna att de ska hitta influenser mellan olika författare. Vilken tidsepok hör den och den författaren till? På vilket sätt kan man se det? Vem har hen blivit influerad av? Det är omöjligt att skriva någonting utan influens från omvärlden. Det går inte och får inte vara så.

Visst, jag upptäckte själv häromdagen att några stycken i mitt senaste manus var väldigt likt en författare vars böcker jag har plöjt igenom på kort tid (läs Diana Gabaldon). Vanligtvis brukar jag inte skriva som hon och när jag läste igenom min text upptäckte jag detta. Med lite ändringar och tillägg kan jag hitta tillbaka till min egen röst, men samtidigt tror jag att det inte är så farligt.

Att läsa andra böcker är bra för alla – även de som skriver. Man lär sig otroligt mycket av att läsa. Själv hittar jag ständigt små snygga fraser här och där som jag själv vill använda. Fraser som jag själv inte hade kommit på, men som passar perfekt. Ibland är det något så enkelt som ”spände ögonen i henne” istället för ”stirrade på henne irriterat”. När jag hittar en snygg fras i en bok skriver jag ner det som anteckning. Ibland är det sättet författaren använder dialog och då läser jag om vissa stycken för att se hur hen har gjort. Många gånger läser jag böcker och säger till mig själv ”det här är inte mitt sätt att skriva” och det lär jag mig också otroligt mycket på.

Att skärma av sig och inte läsa böcker medan man skriver är inte mitt sätt att jobba. Jag behöver input, inspiration och idéer om hur jag ska kunna utvecklas som författare. Visst, att läsa en alltför snarlik bok kanske inte är det bästa, men att inte läsa alls – det funkar inte för mig.

Vad säger du, du som också skriver? Var finner du din inspiration? Hur gör du när du skriver? Lämna en kommentar.

/Nathalie