Jag sitter och funderar på hur jag ska göra med vissa av mina karaktärer i manuset De onda andarna(arbetstitel). En av dem behöver man som läsare känna bra sympati för att sakna honom när han försvinner.
Hur gör man det på bästa sätt? Kanske sätta honom i en situation där han räddar huvudpersonen. Då började jag fundera ordentligt. Än så länge har jag låtit honom vara en präst, men kanske inte detta är det bästa yrket för honom. Speciellt inte om han är gift med en wicca (att rättfärdiga och förklara deras förhållande är inte lätt). Därför får han byta yrke och blir på så sätt placerad på ett ställe som är naturligt när huvudpersonen råkar illa ut.
Något som brukar funka på mig är när man får vara i karaktärens huvud en stund och känna med dem (t.ex. busschauffören precis i början av Jeffrey Deavers, även om boken i övrigt är ganska teknisk).