Ansiktblind

Jag har en form av ansiktsblindhet – har jag konstaterat själv. Jag vet inte hur många gånger jag har sett någon men kan inte placera den. Eller att någon hälsar på mig men jag känner inte alls igen den personen. Jag vet inte om det räknas som ansiktsblindhet, men jag kallar det så.

Det hjälper inte att jag är på så många olika ställen och träffar folk i alla möjliga sammanhang. Ser jag någon där som jag har sett någon annanstans är det hopplöst för mig att komma på.

Ta t.ex. idag. Jag var på en föreläsning idag på CRED i Varberg, där jag avslutningsvis fick lov att pitcha mitt företag och fråga hur jag kan nå ut till fler kunder. I slutet kom det fram en tjej och kramade om mig och tyckte det var roligt at se mig igen. Jag kände igen henne lite men kunde inte för mitt liv komma på vem hon var. Än mindre vad hon hette. Det tog mig hela bilfärden hem innan jag kom på vem det var.

Då gick det ändå snabbt. Ibland får jag tänka flera dagar och det händer till och med att jag aldrig kopplar. Men, jag har nu så smått börjat erkänna att jag har ett problem. När jag träffar någon och jag inte vet vem det är får jag ibland förklara hur det ligger till, att personen får hjälpa mig på traven. Ett steg i detta är att skriva om det här på bloggen.

Jag kan ge ett exempel som är lite komiskt. En gång för länge sedan sökte jag till scenskolan i Göteborg. Alla sökande satt i ett väntrum och lite längre bort satt en kille jag kände igen. Honom hade jag sett varje dag den senaste tiden. Det måste vara någon från min gymnasieskola, tänkte jag. Ska jag gå fram och hälsa? Nej, jag vet inte vad han heter och eftersom jag inte kommer ihåg det betyder det att vi inte har pratat särskilt mycket (jag kommer ihåg folk bättre om jag umgås med dem). Därför lät jag bli att gå fram. Lite senare pratade jag med några andra, som sa att det fanns en kändis bland oss sökande. Vem då? Jo, en från tv-seriem Skilda Världar (Inte undra på att jag hade sett honom varje dag).

Är du eller känner du någon som är ansiktsblind?