I år är det 100 år sedan första världskriget bröt ut. Så mycket har hänt sedan dess och så mycket av hur vi lever våra liv är pga det kriget. Att det verkligen har gått hundra år.
Första världskriget var det sista kriget då man hade bajonetter på gevären. Under det kriget förändrades mycket, bl.a i hur man krigade och vilka vapen man använde. Innan dess handlade krig om att möta fienden ansikte mot ansikte, attackera direkt. Därefter förändrades en hel del och idag handlar det mer om att styra vapen (drönare) från en helt annan plats än själva krigsplatsen.
På svt finns det en dokumentär om hur det var på västfronten under 1:a världskriget. Ett krig som båda sidorna trodde endast skulle vara i några veckor, men som stod nästan helt stilla i fyra långa år. Passa på att titta på dokumentären, för den är bara tillgänglig några dagar till.
Det känns lite lustigt egentligen. Här sitter jag, hundra år senare, och undrar hur det egentligen var då. Vad vet jag om krig? Det närmaste jag har kommit var att besöka en av de skyttegravar som blev igenproppade av grus från granater. Det enda som numera syns är spetsarna från bajonetterna, som sticker upp ur marken som små blomskott. Soldaterna blev alltså levande begravda när de stod redo att rusa upp ur skyttegraven.