Tur att man har tränat på högläsning


Imorse var jag trött. Jag väntade ett samtal klockan 06.45 och jag hade inte sovit speciellt bra på natten. Inte undra på det, då de som skulle ringa var från morgonprogrammet i P4 Halland.

Visserligen hade jag pratat med dem förut och varit med i radion via telefon tidigare, men nu skulle jag prata om den nysläppta boken Steampunk Sagor och saker kring mitt författande. Det handlade alltså direkt om mig, så där tidigt på morgonen. Dessutom skulle jag läsa upp en bit av det jag hade skrivit. Hua!

Just idag släpps novellsamlingen Steampunk Sagor Steam-Punk-Sagor-e1432195830892där jag är en av 16 författare. Min novell heter Siaren och handlar om Sia som, inför en världsutställning, möter någon hon inte hade räknat med att träffa.

Jag är tacksam att jag har en man som inte läser böcker, utan hellre lyssnar på ljudböcker. Därför läser jag alltid högt det jag har skrivit för honom. Han är den som får höra mina noveller först och kommer med kommentarer kring dem. Just Siaren hade jag läst för honom och var därför inte helt ovan med att läsa min egen text inför publik.

Det kan vara svårt att höra sin egen text, märka att man stakar sig och verkligen upptäcka hur ens röst låter. Dessutom vet man att någon lyssnar på det man läser, en text man själv har skrivit. Det gäller att stålsätta sig för att inte låta den dåliga självkänslan ta över.

20150831_132207Vill du lyssna på hur det gick, klicka då här.

Hur tyckte du det lät? Lämna gärna en kommentar här nedan.